Witold Lutoslawski: Konsert för orkester

Konsert för orkester (1954)

Intrada: Allegro maestoso

Capriccio notturno ed Arioso: Vivace

Passacaglia, Toccata e Corale: Andante con moto — Allegro giusto

(Speltid ca 29 min)

I Konsert för orkester sätter Witold Lutoslawski själva orkestern centrum. En av de starkaste inspirationskällorna var Béla Bartóks Konsert för orkester komponerad nära tio år tidigare.

Witold Lutoslawski
Witold Lutoslawski

Att göra orkestern till solist var ett sätt att lyfta fram den moderna symfoniorkesterns virtuosa potential. Lutoslawskis Konsert för orkester utgör också kulmen på en period där han borrar sig ner i det egna landets musik och använder melodier från Masovia-regionen i östra och mellersta Polen. Och precis som Chopin och Szymanowski, landsmän och föregångare, omskapade han den karaktäristiska polska folkmusiken till något helt eget.

Lutoslawski hade skrivit en serie stycken i mindre format när han fick beställningen på ett nytt verk för stor orkester. Den kom från Warszawas filharmoniker och orkesterns konstnärlige ledare Witold Rowicki, som också tillägnades verket. Nu ville han prova att använda folkmusikaliska inslag även i det stora formatet, men inte på samma sätt som tidigare. Här har Lutoslawski skruvat melodierna till helt andra former och gett dem nya betydelser och uttryck med avancerad harmonik, tolvtonsmelodier och neoklassiska inslag.

Första satsen börjar med en intrada som betyder ingång och var vanlig under barocken. Här sker ”entrén” med kraftfulla ceremoniella pukslag och en dramatisk melodi som startar cellostämman. Andra satsen är ett luftigt och virtuost scherzo. Den mäktiga finalsatsen är lika lång som de två första tillsammans och inleds med en passacaglia, en serie variationer över en återkommande melodisk linje i basstämmorna. Efter en livfull toccata mynnar musiken ut i en instrumental koral. Energin byggs efterhand upp igen och leder musiken mot den glansfulla avslutningen.

Göran Persson