William Walton – Symfoni nr 1 b-moll

William Walton, 1902-1983
Symfoni nr 1 b-moll, 1932–35
Allegro assai
Scherzo: Presto con malizia
Andante con malinconia
Maestoso – Allegro, brioso ed ardentemente – Vivacissimo – Maestoso
Speltid ca 45 minuter

Willian Waltons första symfoni är ett emotionellt vulkanutbrott. En musikalisk lavaström av plågsam lidelse. Han erkände villigt att den här musiken gestaltar den stormiga kärleksrelationen med baronessan Imma von Doernberg, som i början av 30-talet lämnade honom för den ungerska läkaren, musikern och konstfilosofen Tibor Csató.

Att det för Walton handlade om svår känslomässig smärta råder det inga tvivel om. Under den städade melodin i första satsens inledning pulserar aggressiviteten men han förmår snart inte hålla tillbaka ilskan och den outspädda svartsjukan får fullt utlopp. Andra satsen är en larmande kamp mellan kärleksparet, nu på väg mot uppbrott. Walton har försett den med tempobeteckningen presto con malizia, som väl tydligt förklarar vad han nu ansåg om sin tidigare förälskelse.

Tredje satsen, Andante con malinconia, tar ut riktningen mot det Walton i det här läget uppfattade som den enda möjliga vägen, nämligen nedåt, i självömkan och depression. Det är en mästerlig musikalisk gestaltning av övergivenhetens plågor. Den täta satsen är som en komplex väv av hela det melankoliska spektret, från sentimentalitet, bitterljuv sorg till samvetskval och skakande ångest. Någon lindring tycks inte finnas inom räckhåll.

Men det skulle komma en ljusning. Visserligen spelades endast de tre första satserna vid det allra första framförandet 1934, men då hade Walton redan träffat och blivit blixtrande kär den tjugotvå år äldre Alice Wimborne, som för övrigt liksom Imma von Doernberg tillhörde adeln. Vid det andra framförandet av symfonin hade han däremot tillfogat den fjärde och sista satsen, en stormande euforisk beskrivning av den nya och gränslöst starka kärleken. Relationen med Alice Wimborne varade i tolv år.

Walton var utbildad i Oxford där han lärde känna starka poeter som Roy Campbell och Siegfried Sassoon. I London umgicks han gärna i de eleganta salongerna tillsammans med de litterära syskonen Sitwells innan tillsammans med sin hustru Susana som han träffade och gifte sig med 1948, slog sig ned på den italienska ön Ischia. Där tog de ofta emot kända gäster som paret Laurence Olivier och Vivien Leigh, författaren W. H. Auden, Maria Callas och Charlie Chaplin.

Sibelius däremot föredrog stillheten i de finska skogarna. Ändå har deras musik så tydliga beröringspunkter, vilket är uppenbart i detta möte mellan Waltons första symfoni och Sibelius sjunde.
Göran Persson