Stravinsky: Funeral Song

Stravinsky Funeral Song (1908)

Speltid ca 12 min

Det var en världsnyhet när musikforskaren Natalya Braginskaya 2015 bakom en rad med pianon på musikkonservatoriet i Sankt Petersburg hittade instrumentstämmorna till ett försvunnet stycke av Igor Stravinsky – Funeral Song opus 5. Eller Chant funèbre som han själv kallar det i sina intervjuer med Robert Craft. 

Igor Stravinsky
Igor Stravinsky

Stycket komponerades till minne av Nikolaj Rimskij-Korsakov och uruppfördes den 17 januari 1909, men försvann senare, förmodligen i turbulensen i samband med revolutionen 1917.  Stravinsky tycks själv ändå haft en känsla av det någon gång skulle dyka upp. ”Orkesterstämmorna måste finnas bevarade i något orkesterbibliotek, och jag önskar att någon i Leningrad ville leta efter dem, för jag skulle gärna själv vilja se vad jag komponerade strax före Eldfågeln.”

Stravinsky var under en tid elev till Rimskij-Korsakov. ”Hans vetande var exakt och han meddelade mycket klart och tydligt vad han visste och kunde”, minns Stravinsky. Men deras relation var mer än så.  ”Få torde stått Rimskij så nära som jag, särskilt efter min fars död, då han blev som en adoptivfar för mig”. Samtidigt var Stravinsky också mycket kritisk mot Rimskij-Korsakov, som han ansåg vara ”chockerande ytlig”, åtminstone i vissa verk. Ytlighet kan man däremot inte beskylla Stravinsky för i sin hyllning till Rimskij-Korsakov.  ”Den Chant funèbre för träblåsare jag komponerade till Rimskijs minne spelades vid en konsert kort efter hans död. Jag minns stycket som det bästa av mina verk före Eldfågeln och det mest avancerade i kromatisk harmonik.”

Funeral Song som komponerades av en 26-årig Stravinsky är också den förlorade men nu återfunna länken mellan hans tidiga orkesterstycken Scherzo fantastique opus 3 och Feu d’artifice opus 4, båda från 1908, och musiken till Eldfågeln, den första av hans tre stora baletter. Nästan 108 år efter förstagångsframförandet fick Funeral Song den 2 december 2016 sitt andra uruppförande på Marinskyteatern i Sankt Petersburg.

Göran Persson