Smetana: Ur Moldau; Elgar: Sea Pictures; Nystroem: Sinfonia del mare

Bedřich Smetana 1824-1884

Moldau ur Má vlast (Mitt fosterland),

Speltid ca 13 min

 

Edward Elgar 1857-1934

Sea Pictures, 1899

Speltid ca 24 min

I. Sea Slumber Song. Text: Roden Noel

II. In Haven (Capri). Text: Alice Elgar

III. Sabbath Morning at Sea. Text: Elizabeth Barrett Browning

IV. Where Corals Lie. Text: Richard Garnett

V. The Swimmer. Text: Adam Lindsay Gordon

 

Gösta Nystroem 1890-1966

Sinfonia del mare, 1947-1948

Speltid ca 37 min

I. Lento

II. Allegro

III. Lento

IV. Allegro

V. Tempo Allegro

 

Haven, sjöarna, bäckarna, floderna har alltid varit viktiga inspirationskällor för konstnärer, poeter och kompositörer. Vatten är alltings ursprung, det som ger oss möjlighet att leva. Vatten är också rörelse, precis som musik. Kanske är det just därför som musik också kan förmedla känslan av att vi nästan dras med i de brusande forsarna eller sugande havsdyningarna. Kvällens program är en hyllning till vattnet och musiken, skapat av chefdirigent Sakari Oramo för Kungliga Filharmonikerna.

Musik som beskriver något verkligt brukar kallas programmusik. Och den tjeckiske kompositören Bedřich Smetanas Moldau är programmusik i sin renaste form. Moldau ingår i Má vlast, Mitt fosterland, en samling av sex nationalromantiska stycken Smetana skrev mellan 1874 och 1879. Här finns både naturscenerier och slott, sägner och möten med byfolk, allt kärleksfullt beskrivet i musiken.

Inspirationen hittade han i sitt älskade Böhmen. I Moldau hör vi hur de mindre vattendragen porlande slingrar sig fram genom landskapet innan de flyter samman och bildar den mäktiga floden. Melodin kommer från en gammal italiensk folksång som vi så väl känner väl igen från Ack Värmeland du sköna, men också den Israeliska nationalsången Hatikvah. Kanske hörde Smetana melodin allra först i den svenska tappningen. I slutet av 1850-talet var han nämligen verksam i Göteborg som dirigent för harmoniska sällskapet, där han bland mycket annat introducerade Schumanns och Mendelssohns musik på repertoaren.

Smetana hyllade Moldau och sitt lands natur. För den brittiske kompositören Edward Elgar var naturen både en trygghet och inspirationskälla. Han och hustrun Alice hade på våren 1898 flyttat till sitt nya hus i Herefordshire där de verkligen trivdes, långt från stadens liv och larm. Att han inte tyckte om det urbana livet och ofta kände sig obekväm i sociala situationer hade inte varit till hans fördel i karriären. Men nu hade det ändå tagit fart, Enigma-variationerna hade uruppförts i London av den mycket omsusade dirigenten Hans Richter och kritikerna var entusiastiska.

Några år tidigare hade han komponerat musik med havstema till en kort text av hustrun Alice, då med titeln Love Alone Will Stay. När han nu, sommaren 1899, fortsatte att komponera med havet som tema införlivade han den tillsammans med de övriga, men med en ny titel, In Haven (Capri). Inspirationen hade han funnit i de böljande hedarna utanför fönstret och Atlantens vackra våghävningar. Nu vid 42 års ålder kunde Edward Elgar med precision som en landskapsmålare utnyttja orkesterns färgskala och här förstärker han texterna med ljust glittrande speglingar och dramatiskt brusande vågsvall.

Ursprungligen komponerades Sea Pictures för sopran och pianoackompanjemang, men Elgar övertalades av altsångerskan Clara Butt som var mycket känd för sin viga röst, att skriva om sångerna för orkester och sänka sångstämman något för att de bättre skulle passa hennes register. Hon uruppförde också sångerna, utklädd till sjöjungfru! Idag görs Sea Pictures av både altsolister, mezzosopraner och sopraner med särkilt stort röstomfång.

För Gösta Nystroem var haven mer än en inspirationskälla. Det var en förälskelse. I sin självbiografiska bok Allt jag minns är lust och ljus beskriver han sin barndoms somrar i Stockholms skärgård. ”Där föddes min livslånga kärlek till havet. Det stora, sköna, hemska, outgrundliga havet. Varje stormsvept våg, varje lugn dyning, varje saltstänk på en blek, sidenblank havsyta, oceanernas ödevidder, horisontlinjen, laber sunnan och kall, frisk nordan har blivit delar av mitt liv med mycket skarpa konturer. Jag kan inte leva och företa mig någonting om jag inte får bo vid havet, det enda.”

Att Nystroem var född i Silvsbergs socken i Dalarna hindrade honom inte att tidigt ge sig ut i Europa. Först Köpenhamn och senare Paris där han studerade både konst och musik vid Sorbonne. Hans musik har en alldeles unik klang med franska influenser på en nordisk botten, ofta med just havet som livgivande källa. För svenska baletten i Paris skrev han redan 1925 den modernistiskt inspirerade baletten Ishavet. Han fyllde på med ytterligare havsinspirerade verk som Sånger vid havet, de tre havsvisionerna för blandad kör och pianosviten På reveln.

Men hans mest framgångsrika och uppmärksammade verk är Sinfonia del mare, hans tredje symfoni som till stora delar komponerades på ön Capri, med utsikt över Medelhavet. Texten hade han fått av Ebba Lindqvist som var en alldeles speciell musa i hans skapande. Liksom Nystroem var även hon ett barn av havet och hade dessutom studerat vid Sorbonne. Dikten ”Den enda” kom som en förlösande ängel för Nystroems inspiration. ”Kring denna dikt och tonsättningen av densamma byggde jag hela symfonin som blev Sinfonia del mare.” Nystroem fullbordade symfonin när han kommit tillbaka till Sverige efter Caprivistelsen och signerade den ”Capri-Marstrand, dedicated to all sailors on the seven seas”.