Norrbotten Neo – New Sweden 2016

Flöjter Sara Hammarström

Klarinetter Robert Ek

Slagverk Daniel Saur

Piano Mårten Landström

Violin Brusk Zanganeh

Viola Kim Hellgren

Cello Elemér Lavotha

 

Lina Järnegard född 1979

Emellanåt, stundom (2016) Uruppförande. Beställningsverk för Norrbotten NEO

Speltid ca 10 min

 

Lars Sandberg född 1955

Fältstudier (2014)

Speltid ca 7 min

 

Johan Svensson född 1983

diamond dust (2014)

Speltid ca 5 min

 

Cristian Marina född 1965

Four on Five (2012)

Speltid ca 10 min

 

Leilei Tian född 1971

The Hymn of the Pearl (2011)

Speltid ca 9 min

 

Per Mårtensson

Nemea’s secret (2016) Uruppförande. Beställningsverk för Norrbotten NEO

Speltid ca 10 min

Under rubriken New Sweden utforskar Norrbotten Neo vår tids musikaliska strömningar. Om sitt helt nya stycke Emellanåt, stundom säger Lina Järnegard att det för att skapa vissa stycken krävs mer sökande. Som att hitta något som gått förlorat och samtidigt undvika gamla spår. ”Att det sen handlar om mönster och melodi kan nog också vara sant”, förtydligar hon. Lina Järnegard har tidigare fått stor uppmärksamhet för sina nyskapande kammaroperor Flykt, Ett ansikte och Opera Muscle, producerade av Ensemble Dråpera.

Liksom Lina Järnegard har också Lars Sandberg ett brett uttrycksspektrum. Han studerade för Miklós Maros, Ingvar Lidholm och Gunnar Bucht i Sverige fram till 1976 och därefter för Iannis Xenakis i Paris 1977-78. De tidiga verken är mycket komplexa men under 1990-talet svängde han över mot en mer avskalad klangbild och melodier med diatoniska rörelser. Flera av hans verk bygger på redan befintlig musik, som exempelvis Efterklang där grunden utgörs av en melodistämma ur Mozarts Adagio för piano i h-moll KV 540. I Fältstudier från 2014 skriven för Norrbotten Neo finns en påtaglig transparens och sprödhet. Här upprepas och lagras melodiska fragment ovanpå varandra och skapar en suggestivt växlande väv.

Annorlunda till karaktären är Johan Svensson diamond dust som är uppbyggd efter skissade linjer mellan olika punkter på ett papper, där avstånden mellan punkterna fått bestämma notvärdena. ”Jag gjorde detta först separat i varje instrument för att senare undersöka vilka punkterade linjer som kunde överlagras. Detta sätt att arbeta gjorde att jag kunde arbeta intuitivt med varje linje”, säger han. Själva resultatet beskriver han med en metafor: ”diamond dust (isnålar eller diamantstoft) är ett väderfenomen som kan uppstå kalla, klara vinterdagar; luften är full av svävande iskristaller. Uppbyggd av små partiklar, genomgår musiken en subtil upptiningsprocess. Den här musikaliska avbildningen är inte idyllisk, snarare är det som ett betraktande av fenomenet med mikroskåp”.

En helt annan utgångspunkt har Cristian Marina i Four on Five, som är nummer sex i en serie kammarkompositioner han kallar Parafrasi. I de olika Parafrasi undersöker han hur vissa element som definierar jazz kan överföras till samtida konstmusik. Utgångspunkten för varje Parafrasi är en musikalisk gest, ett ackord eller en rytmisk formel hämtad från jazzens uttrycksvärld. Med omfattande bearbetning och filtrering skapas en ny helt självständig musik där ett återsken av den initiala idén lyser igenom och ger musiken en förnimmelse av jazz. Cristian Marina studerade komposition i hemstaden Cluj i Rumänien före flytten till Sverige där han fortsatte studierna för bland andra Sven-David Sandström och Pär Lindgren.

Liknande erfarenhet har Leilei Tian, som först utbildade sig i Beijing innan hon flyttade till Sverige och vidare studier för Ole Lützow-Holm i Göteborg. Idag hon verksam framförallt i Paris och Rom. I The Hymn of the Pearl har hon inspirerats av en kristen sägen, framställd i de gnostiska Tomasakterna. Där berättas hur aposteln Tomas i fångenskap i Indien reciterade för sina medfångar om en pojke, ”son till kungarnas kung”, som skickas till Egypten för att hämta en pärla vaktad av en fasansfull orm. Under resan glömmer han sitt ursprung och sin familj. Men han lyckas med besvärjelser få ormen att dra sig tillbaka och kan återvända hem som en hjälte. Leilei Tians har gjort en möjlig tolkning av allegorin, som här handlar om själens vandring genom olika stadier, från före födseln genom döden och tillbaka till det himmelska ursprunget. Musikaliskt sker det genom förändring av varje instruments klangfärg och de olika möjligheter som uppstår tillsammans med övriga instrument. De magiska krafter som får ormen på fall hör vi gestaltade av basflöjten.

Även Per Mårtensson Nemea’s secret bygger på en mycket gammal berättelse. Enligt grekisk mytologi huserade det nemeiska lejonet utanför staden Nemea. Den grekiske skalden Hesiodos, verksam omkring 700-800 f.Kr. skrev: ”Hjälten Bellerofontes och Pegasus dödade monstret som dessförinnan fött den fördärvliga sfinxen, kadméers skräck, sedan hon lägrats av Orthos, och även det lejon som Hera, Zeus högt vördade maka, lät växa upp på Nemeas höjder och bli till ett gissel för alla människor i trakten.”

I stycket använder Per Mårtensson ett instrument som heter ”ett lejons vrål” (lion’s roar). Instrumentet har en viktig funktion i stycket men är ändå inte styckets utgångspunkt. ”Men instrumentet och dess användning i mitt stycke har något gåtfullt och mystiskt över sig – i alla fall för mig”, säger Per Mårtensson.

Stycket har tre delar med rytm, klang och melodi som huvudelement i respektive del. I rytmdelen drivs musiken av pianot, klangdelen är nästan en slagverkskadens och basflöjt, basklarinett och cello har huvudrollen i melodidelen.

Göran Persson