Mozart: Pianokonsert nr 21 C-dur (Elvira Madigan)

Wolfgang Amadeus Mozart 1756–91

Pianokonsert nr 21 C-dur K. 467 Elvira Madigan (1785)

Allegro maestoso

Andante

Allegro vivace assai

Speltid ca 28 min

Våren i Wien 1785 var en hektisk tid för Mozart. Han hade bokat en omfattande konsertserie, komponerade i ett rasande tempo och tog utöver det emot en strid ström av elever i den rymliga men ofta ostädade våningen på Domgasse 5 i centrala Wien. Han var en av stadens kändisar och deltog dessutom i mängder av sociala aktiviteter tillsammans med hustrun Constanze, som han gift sig med några år tidigare till hans pappa Leopolds förtvivlan.

Mozart_-_Piano_Concerto_No._21_-_Second_Movement_in_the_Autograph_ManuscriptI ett brev till Wolfgangs syster Nannerl märks att Leopold Mozart har svårt att förstå sig på sonen, som inte ens har tid att skriva ordentliga brev. ”…i detta ögonblick har jag mottagit 10 rader från din bror, där han skriver att hans första subskriptionskonsert börjar den 11 februari och continuerar alla fredagar.” Slutet på det korta brevet till fadern löd: ”Nu sätter jag mig åter vid min påbörjade konsert. Adieu!”

Fadern reste ändå till Wien för att höra några av Wolfgangs konserter. Vid den första spelade Mozart sin mörkt dramatiska pianokonsert i d-moll. Omedelbart därefter började arbetet med nästa konsert som skulle bli en skarp kontrast till den föregående. För konserten i C-dur, ofta kallad Elvira Madigan sedan Bo Widerberg använde den sagolikt vackra andra satsen i sin film från 1967, är upphöjt balanserad, majestätisk och varm. Pianot och orkestern smälter elegant samman samtidigt som det är en av Mozarts mest virtuosa konserter.

Leopold satt i publiken när den uruppfördes den 10 mars 1785. ”Den är förvånansvärt svår”, ansåg han, men den blev en succé och är fortfarande, över 230 år senare, en av Mozarts mest spelade och älskade konserter.

Göran Persson