Ludwig van Beethoven – Symfoni nr 3, Eroica

Ludwig van Beethoven, 1770-1827
Symfoni nr 3, Eroica, 1804
Allegro con brio
Marcia funebre. Adagio assai
Scherzo. Allegro vivace
Finale. Allegro molto
Speltid ca 45 minuter

Det var i oktober 1802 Ludwig van Beethoven skrev det berömda Heiligenstadt-testamentet. Där skildrar han våndorna över sin tilltagande dövhet och ställer sig de svåra frågorna, som till exempel vilka konsekvenser den tilltagande dövheten skulle få för honom som tonsättare och social person. Han undrade också om han nu verkligen skulle kunna uträtta de stora handlingar som han ansåg sig ha kommit till världen för att uträtta. Tredje symfonin, Eroican, visade att han skulle lyckas.

Perioden efter Heiligenstadt-testamentet brukar kallas den heroiska och Beethoven bryter nu helt ny mark. De allra första kraftfulla ackorden i Eroican förbereder oss på att nu väntar ett stort verk om hjältemod, en heroisk symfoni. Beethoven utvecklar sedan det enkla treklangstemat till ett oändligt stort och fascinerande universum på ett sätt som aldrig någonsin tidigare. Överraskningarna kommer slag i slag, men trots alla oväntade vändningar tycks det som om musiken inte har någon annan möjlig utveckling. Oavsett om det rör sig melodiska utvikningar, harmoniska sidospår eller rytmiska fasförskjutningar låter allt fullkomligt självklart och naturligt.

Andra satsens grandiosa begravningsmarsch följs av ett snabbt flyende scherzo som döljer en oro under den uppsluppna ytan. I sista satsen skapar Beethoven återigen storslagna överraskningar utifrån en mycket enkel melodisk gest.

Historien om hur Beethoven slet bort titelbladet från partituret på Eroican, där den ursprungliga dedikationen till Napoleon ska ha funnits är väl känd, men har också många varianter. Hur det verkligen gick till får vi kanske aldrig att få veta. Enligt vännen och eleven Ferdinand Ries ska Beethoven efter att ha fått veta att Napoleon Bonaparte utropat sig till Kejsare vrålat: ”Så är även han ingenting än en vanlig människa. Nu kommer också han att trampa alla mänskliga rättigheter under sina fötter och kommer bara att främja sina egna intressen; han kommer att placera sig själv över andra och bli en tyrann!”

Beethoven var frankrikevän och hans antipatier mot Napoleon ska senare ha mildrats. I samband med en biografi om den franske kejsaren sa Beethoven: ”Förut kunde jag inte tåla honom. Numera har jag en helt annan uppfattning.”