Louise Farrenc: Uvertyr nr 2 Ess-dur

Louise Farrenc 1804–75

Uvertyr nr 2 Ess-dur (1834)

Speltid ca 7 min

En tonsättare som fått alltmer uppmärksamhet och ses allt oftare på repertoaren är Louise Ferrenc, vilket sannerligen också är välförtjänt. Hon var en framstående profil i 1800-talets franska musikliv, verksam som tonsättare men också briljant konsertpianist och under trettio år professor vid det anrika konservatoriet i Paris, där hon själv hade studerat för giganter som Ignaz Moscheles och Johann Nepomuk Hummel.

FarrencKomposition studerade hon för Anton Reicha och hade tidiga framgångar med sin kammarmusik. Framförallt pianomusiken och Robert Schumann uttryckte i sin inflytelserika Neue Zeitschrift für Musik sin beundran för hennes pianoverk Air Russe varié. Hon skrev också två uppmärksammade pianokvintetter och en rad sånger och körstycken. Totalt komponerade hon omkring femtio verk varav ett 40-tal publicerades och spelades runt om i Europa.

Parispublikens huvudsakliga intresse för opera och underhållningsmusik brydde hon sig däremot inte om, utan hämtade i stället sin inspiration från Tyskland, i synnerhet var hon en stor beundrare av Beethoven och den andra av hennes tre symfonier anknyter starkt till Beethovens andra symfoni. Även Mendelssohn, och Schumann låg nära hennes musikaliska ideal, vilket hörs i hennes två uvertyrer. Här hör vi den andra uvertyren i Ess-dur som drivs framåt av en obetvinglig energi och är fylld av melodisk fantasi, dramatik och harmonisk nerv.

Göran Persson