Kronoskvartetten Uppsala Konsert & Kongress november 2012

Program

Ben Johnston: Amazing Grace (Stråkkvartett nr 4)

Franghiz Ali-Zadeh: Oasis *

Izak Algazi: Yetzav Ha-El. (arr. Jacob Garchik) +

Hamza El Din: Escalay (Vattenhjul) *

Osvaldo Golijov: K´in Sventa Ch´ul Me´tik Kwadulupe (Ritual för Guadalupes heliga moder) * Svensk premiär

Bryce Dessner: Tenebre * Svensk premiär

Paus

Vladimir Martynov: The Beatitudes (Saligprisningarna) +

Valentin Silvestrov: Stråkkvartett nr 3

  • I Preludium
  • II Pastoral
  • III Intermezzo
  • IV Intermezzo
  • V Serenade
  • VI Intermezzo
  • VII Postludium

 

Richard Wagner:Preludium till Tristan und Isolde (arr. Aleksandra Vrebalov) +

 

* Komponerad för Kronos

+ Arrangerad för Kronos

 

Kronoskvartetten är en av vår tids mest framstående kammarensembler.  Sedan snart fyrtio år drivs den av en konstnärlig vision där musikaliska utmaningar bidrar till att utveckla och utvidga stråkvartettens repertoar.

Sedan starten har Kronos stuckit ut, vågat vara annorlunda och närmat sig musiken med nyfikenhet och vidöppet sinne. Deras samarbeten med andra musiker och kompositörer fyller kammarmusiken med kraft och vidgar vår lyssnarhorisont. De har beställt och uruppfört över 750 nya verk och arrangemang för stråkkvartett. De har samarbetat med kompositörer som Arvo Pärt, George Crumb, Henryk Górecki, Steve Reich, Philip Glass och flera av de allra största artisterna inom pop/rock – Björk, Asha Bhosle, David Bowie, Nelly Furtado, Faith No More, Dave Matthews Band och Nine Inch Nails, med flera.

Kronoskvartetten bildades 1973 i Seattle när grundaren, violinisten David Harrington, hörde ett stycke musik där musikerna skulle använda både elektronik, kristallglas och sina egna röster förutom sina vanliga instrument. Sedan dess har han tillsammans med sina medmusiker befunnit sig på en världsomspännande expedition som kontinuerligt utforskar den samtida musikens möjligheter.

David Harrington, violin

John Sherba, violin

Hank Dutt, viola

Jeffrey Zeigler, cello

 

Laurence Neff, ljusdesign

Brian Mohr, ljudtekniker

 

 

 

 

Ben Johnston, f 1929

Amazing Grace (Stråkkvartett nr 4), 1973

I många av sina verk undersöker Ben Johnston vad som händer med musiken om man ändrar intonationen, förskjuter rytmiken eller tillför helt annorlunda temperament. I Amazing Grace, som Ben Johnston har kallat sin fjärde stråkkvartett från 1973, utgår han från den välkända amerikanska folkmelodin som under de dryga tio minuter kvartetten tar att spela genomgår en mängd metamorfoser. Trots den stundtals täta stämväven och en tilltagande komplexitet är den eftertänksamma och upphöjda känslan i Amazing Grace hela tiden närvarande. Ben Johnston är för många fortfarande relativt okänd, men räknas som en av de mest betydande amerikanska nutida kompositörerna. Han tog tidigt starka intryck av landsmannen Harry Partch och experimenterade med specialtillverkade instrument och mikrointervall, han har också influerats av Darius Milhaud och John Cage. Amazing Grace finns på Kronoskvartettens cd White Man Sleeps.

 

Franghiz Ali-Zadeh, f 1947

Oasis, 1988

En Oas är en tillflyktsort, en lugn plats som många drömmer om när krafterna är slut. I Oasis från 1998 – som ingår i den större verkcykeln Silk Road, Silkesvägen – målar tonsättaren Franghiz Ali-Zadeh från Azerbajdzjan upp ett musikaliskt drömlandskap där oasen betyder skönhet, vila och välbefinnande. ”Efter att ha färdats i den ändlösa öknen drömmer alla resenärer om att nå fram till oasen. De ser framför sig bäckar, fontäner, kristallklart kallt vatten som ger fysisk svalka och andlig lycka. Här finns träd som ger skugga, rosor och delikatesser att äta. De får höra honungssöta kärlekssånger, gazelles, hämtade från den traditionella Azerbajdzjanska mugam-musiken”, säger Franghiz Ali-Zadeh. Men hon betonar att vägen till den välsignade oasen också är fylld av faror och svårigheter. Redan under tiden när Azerbajdzjan var en del av Sovjetunionen uppmärksammades Ali-Zadeh för sin blandning av modernism och musik rotad i Azerbajdzjanska traditioner. Hon är också konsertpianist och har specialiserat sig på europeisk och amerikansk nutida musik, men också på det Sovjetiska avantgardet och traditionella Azerbajdzjanska kompositörer. Sedan 2007 sitter Franghiz Ali-Zadeh i styrelsen för den Azerbajdzjanska tonsättarföreningen. Oasis finns med på Kronoskvartettens cd Sayagi: Music of Franghiz Ali-Zadeh.

 

 

Izak Algazi, 1889-1950

Yetzav Ha-El (Arr: Jacob Garchik, 2012)

Under 1900-talets första decennier av var rabbinen Izak Algazi en av Istanbuls mest kända sångare. Som tredje generationen av musiker och rabbiner upptog den judiska liturgiska musiken en stor del av hela hans värld. Han bjöds in till Dolmabahçepalatset där han fick sjunga för Atatürk, det vet man. Liksom att han senare flyttade till Paris och därefter vidare till Montevideo i Uruguay. Annars finns inte mycket dokumenterat om Algazi, förutom några gamla inspelningar som ursprungligen gavs ut som 78-varvs stenkakor. Bland annat just Yetzav Ha-El, som är en tonsatt bön av den spansk-judiske 1100-talspoeten Yehudah Halevy och betyder ungefär Guds vilja. När inspelningen nyligen återutgavs inspirerades den amerikanske trombonisten och tonsättaren Jacob Garchika av Algazis extrema röstomfång att ta musiken vidare till nya dimensioner. Garchika kommer ursprungligen från San Fransisco, Kronoskvartettens hemstad, men är numera verksam i New York. Sedan många är han medlem i Lee Konitz band New Nonet, men samarbetar med flera andra grupper, både inom jazz och konstmusik. Han har skrivit ett stort antal arrangemang för Kronoskvartetten. Jacob Garchiks arrangemang av Izak Algazis Yetzav Ha-El för Kronoskvartetten är gjort så sent som i år och det spelas här för första gången i Sverige.

 

 

Hamza El Din, 1929-2006

Escalay (Vattenhjul), 1989, transkriberad för stråkkvartett av Tohru Ueda

I det gamla Egypten, Nubien, var vattenhjulet ett av de viktigaste och äldsta tekniska hjälpmedlen. När Hamsa El Din fick uppdraget av Lincoln Center i New York att komponera ett nytt stycke för Kronoskvartetten ville han återskapa känslan, bilderna och ljuden från det uråldriga vattenhjulet. ”När Aswandammen i Nilen byggdes lades min gamla bygd under vatten efter att varit ett fungerande samhälle i 9000 år. Därför har jag en stark känsla för just den platsen och musiken i Escalay symboliserar vattenhjulet som startar och sedan bara går och går”, har Hamsa El Din förklarat. Det var den legendariske minimalistiske kompositören Terry Riley som introducerade El Din för Kronoskvartetten, som omedelbart fastnade för idén med vattenhjulet.

”Den som sitter bakom oxen och får vattenhjulet att snurra uttrycker sig efter sin ålder. Ett barn sjunger en barnvisa, en man eller kvinna en kärlekssång. En äldre person skulle sjunga något religiöst.  Jag komponerade Escalay men utgångspunkt från en äldre person, alltså är det här i någon bemärkelse religiös musik, sa Hamsa El Din i samband med uruppförandet 1989. El Din föddes i Egypten 1929 och utbildades vid Fouad-institutet för orientalisk musik i Kairo och senare vid Accademia di Santa Cecilia i Rom. Han flyttade senare till San Fransisco där han var verksam fram till sin död 2006. Escalay finns med Kronoskvartettens cd Pieces of Africa.

 

 

Osvaldo Golijov, f 1960

K´in Sventa Ch´ul Me´tik Kwadulupe (Ritual för Guadalupes heliga moder), 2001

Luanne Warner, marimba (inspelad)

För det amerikanska skivbolaget Nonesuch gjorde musikforskaren David Lewiston under 1970-talet en mängd resor runt världen och dokumenterade musik som aldrig tidigare hörts utanför sina egna sammanhang. En av resorna gick till Chamula i södra Mexiko, en stad som till allra största delen bebos av indiansk ursprungsbefolkning. Där lyckades han spela in ritualen K´in Sventa Ch´ul Me´tik Kwadulupe – Ritual för Guadalupes heliga moder – som prisar att ansvaret för att ta hand om andarna övergår från det gångna årets religiösa ledare till den nya ledaren. ”Bönerna hyllar ceremonin och traditionen. Män och kvinnor dansar och sjunger för att till sist erbjuda musikerna att vila”, beskriver David Lewiston den inspelade ritualen som är en del av Osvaldo Golijovs komposition. Golijov har också tillfört en marimba som är inspelad och alltså inte framförs live. Osvaldo Golijov växte upp i ett judiskt hem med östeuropeiska rötter i La Plata, Argentina. Under uppväxten var han omgiven av klassisk musik, klezmer, judisk liturgisk musik och tango. Han studerade vid Rubin-akademin i Jerusalem, Israel, innan flyttade till USA och studerade för George Crumb vid University of Pennsylvania. Han är nära vän med Kronoskvartettens medlemmar och de har samarbetat i omkring 30 verk. K´in Sventa Ch´ul Me´tik Kwadulupe finns på Kronoskvartetten album Nuevo från 2002.

 

 

Bryce Dessner, f 1976

Tenebre, 2011

Gitarristen, kompositören, curatorn Bryce Dessner är verksam i New York och välkänd som medlem i rockbandet The National. Deras album Alligator från 2005 och Boxer som kom två år senare utnämndes till årets skiva och blev omtalade över hela världen. Deras tredje album High Violet släpptes 2010. Bakom sig har Dressner är mängd samarbeten med artister som Antony Hegarty (Antony and the Johnsons), Sonic Youth-gitarristen Lee Ranaldo, Philip Glass, Bang on a Can och många andra.

Tenebre från 2011 är Dessners andra komposition för Kronoskvartetten. Upprinnelsen är ett samtal mellan ensemblen och Dessner om att skriva något som skulle tillägnas Larry Neff, kvartettens mångårige ljustekniker, för att fira hans 25 år med Kronos och hans 50-årsdag. Idén var att beställa ett nytt verk som en gåva för allt bidragit med. ”Ljuset är ju så oerhört viktigt, han är som en medlem i ensemblen. Jag ägnade mycket tid åt att undersöka samspelet mellan musik och ljussättning. Jag landade i Tenebrae som representerar mörkret i den katolska mässan och inleds under stilla veckan före påsk. När mässan börjar är alla ljus tända, men släcks ett efter ett tills totalt mörker råder. I musiken citerar jag renässanstonsättare som Tallis, Gesualdo och Palestrina, men också andra favoriter, som Couperin och Benjamin Britten. Mitt Tenebre går inte från ljus till mörker utan från mörker till ljus, vilket symboliserar Larrys förmåga att skapa unik ljusdesign för Kronoskvartettens musik”, säger Bryce Dessner.

 

Vladimir Martynov, f 1946

The Beatitudes (Saligprisningarna), 1998, arrangerad för Kronoskvartetten 2006

Vladimir Martynov tog examen vid musikkonservatoriet i Moskva och medverkade ofta vid olika festivaler för avantgarde-musik. Men i mitten av 1970-talet ändrade han helt inriktning. Från att tidigare komponerat utpräglat modernistisk och atonal musik övergick han till en stil han själv beskriver som ”en ny oskuldsfullhet”. “Pärt, Silvestrov och jag gjorde den här stilistiska kursändringen samtidigt, men helt oberoende av varandra.” Martynov reste runt i norra Ryssland, Kaukasus, Pamir och Tadzjikistan och sökte efter, som han uttrycker det, ”mitt folks musik”. Han fördjupade sig i rysk körsång med rötter i antiken, publicerade flera böcker och undervisade vid det berömda Troitse-Sergiev-klostret. The Beatitudes, Saligprisningarna, är en del av Jesu undervisning ur bergspredikan i Nya Testamentet där han förklarar att de som världen inte ser som lyckliga eller välsignade, verkligen är det ur hans perspektiv. Kronoskvartettens David Harrington skriver om The Beatitudes : Det här är ett arrangemang (re-scoring) av ett körverk jag hörde på en cd som ledaren för Sirin-kören i Moskva, Andrey Kotov, gav alla medlemmarna i Kronos. Jag lyssnade igenom hela skivan på hotellrummet. Och den var fylld av typisk rysk liturgisk musik, utom sista spåret, som var ett fantastiskt körstycke av Vladimir Martynov. Han hade tidigare skrivit två stycken för Kronos och jag letade just då efter något sublimt till Awakening, ett konsertprogram till femårsminnet av 9/11. Och där, sent på natten i Moskva, visste jag att jag hade hittat det. Tillbaka i San Fransisco kontaktade jag Vladimir som gick med på att skapa en ny version av sin musik för inspelad kvartett och live-kvartett, särskilt för Awakening. The Beatitudes är ett under av musikalisk perfektion.”

Den förinspelade musiken är gjord av Kronoskvartetten och Scott Fraser. The Beatitudes finns på Kronos cd Music of Vladimir Martynov

 

Valentin Silvestrov, f 1937

Stråkkvartett nr 3, 2011

I.                      Preludium

II.                      Pastorale

III.                      Intermezzo

IV.                      Intermezzo

V.                      Serenade

VI.                      Intermezzo

VII.                      Postludium

 

När Valentin Silvestrov i början av 1960-talet presenterade ett av sina tidiga tolvtonsstycken med inspiration från Webern och Schönberg för professorerna vid konservatoriet i Kiev fick han ett råd från Konstantyn Dankevych, ”glöm inte bort drottningen, melodin”. ”Idag kan jag säga att han hade rätt, säger Silvestrov”, som då räknades till samma modernistiska falang som Martynov, Schnittke, Gubajdulina och andra. I mitten av 1970-talet övergav Silvestrov idén om att musikens värde låg i komplexiteten och sökte sig mot en ”lyrisk avantgardism”. Fortfarande är hans musik mycket intrikat och den tredje stråkkvartetten är inget undantag. Kristalliska arpeggion, dynamiska effekter och små subtila gester upphöjs ”till samma nivå som naturfilosofi” och skapar vad han kallar en ”kosmisk pastoral”. Det är musik full av energi som även ger plats för vemod och intimitet och inte värjer för det sårbara. Silvestrovs tredje stråkkvartett komponerades för Kronoskvartetten på beställning av Columbia Foundation och Kronos Performing Arts Association. Den uruppfördes i Wilton’s Music Hall, London, i januari i år.

 

Richard Wagner, 1813-1883

Preludium till Tristan und Isolde (arr. Aleksandra Vrebalov, f 1970)

I Wagners preludium till operan Tristan och Isolde svävar musiken fram som i en upphöjt andlig sfär. De traditionella harmoniska mönstren har ersatts av ackord som hela tiden leder vidare, som om det jordiska övergår i ett annat tillstånd. Musiken har använts i många filmer, bland annat i den suggestiva inledningen i Lars von Triers Melancholia. Nu har den arrangerats särskilt för Kronoskvartetten av den Serbiskfödda tonsättaren Aleksandra Vrebalov, sedan flera år är verksam i New York. Efter studier i Belgrad och Prag flyttade hon till San Fransisco där hon inledde samarbeten med Kronos. En av hennes allra första stråkkvartetter, Pannonia Boundless, har spelats in av Kronos och finns på cd:n Caravan från 1999. De har sedan dess uruppfört flera av hennes verk.