Joseph Martin Kraus: Symfoni e-moll

Symfoni e-moll (1783)

Allegro spiritoso

Adagio non tanto ma con espressione

Presto

Speltid ca 15 min

Joseph Martin Kraus (1756–1792) var född i Tyskland men flyttade till Stockholm 1778 och kallas ofta Sveriges Mozart, de var födda samma år. Han slog igenom i Sverige med enaktsoperan Proserpin efter ett libretto av Johan Henrik Kellgren.

Idén och pådrivaren bakom operan var Gustav III, och vid en generalrepetition på Confidencen vid Ulriksdals slott blev kungen så imponerad av Kraus att han omedelbart gjorde honom till kapellmästare och erbjöd honom att skriva invigningsoperan för det planerade nya operahuset på Gustav Adolfs torg. (Det skulle ha blivit Aeneas i Cartagho, men planerna ändrades och i stället framfördes Johann Gottlieb Naumanns Cora och Alonzo.)

Joseph Martin Kraus
Joseph Martin Kraus

Några år in på 1780-talet skickade Gustav III ut Kraus på en resa genom Tyskland, Österrike, Italien och Frankrike för att ”beskåda teatrarnas nya inrättningar”. Kungen ville ha en sakkunnig bedömning av hur operahusen såg ut och fungerade i Europa. Resan kom att bli en drygt fyra år lång Grand Tour där han träffade Gluck, ”den genomhederlige Albrechtsberger”, Johann Friedrich Reichardt, men framförallt Joseph Haydn som han imponerades stort av.

Förmodligen var det också Haydn som gav honom impulsen att komponera symfonin i e-moll, som har starka drag av Sturm und Drang. Ett begrepp som hade tagits över från litteraturen och betyder ungefär storm och längtan, en motvikt till upplysningens idé om rationalitet, empirism och förnuft. Första satsen är snabb och virtuos med drivande rytmik och känsloladdade teman. Andra satsen är lyrisk och varm, och här kan man ana influenserna från Haydn. Tredje och sista satsen är återigen snabb och explosiv.

Göran Persson