Benjamin Britten: Simple Symphony

Benjamin Britten (1913-1976)

Simple Symphony, Opus 4

I Boisterous Bourrée (Bullrande Bourrée) – Allegro ritmico

II Playful Pizzicato (Lekfullt Pizzicato) – Presto possibile pizzicato sempre

III Sentimental Saraband – Poco lento e pesante

IV Frolicsome Finale (Lekfull Final) – Prestissimo con fuoco

Benjamin Britten ville livet igenom hålla barn- och ungdomsårens oskuldsfulla förhållningssätt till musiken levande.  En stor del av det vi hör i Simple Symphony komponerade han redan mellan tio och tretton års ålder, då för piano. Som tjugoåring la han till de målande titlarna och orkestrerade melodierna för stråkorkester, men de brukar även framföras av stråkkvartett.  Britten ledde själv en amatörensemble vid uruppförandet i mars 1934, han var då 20 år gammal. Symfonin tillägnades Audrey Alston som varit hans lärare på viola. Kanske hade han av henne inspirerats att verkligen utnyttja stråkinstrumenten till sin fulla potential.

Varje sats i Simple Symphony har två teman som Britten bearbetat för att åstadkomma den känsla som finns i satsrubriken.  I den första satsen presenteras först de båda temana innan de börjar jaga varandra i ett raffinerat kontrapunktiskt växelspel.  Andra satsen är ett scherzo som spelas pizzicato där Britten angett att det ska spelas så snabbt det bara går – Presto possibile pizzicato sempre. Tredje satsen är en vemodigt känslofylld och vacker saraband som det kan tyckas märkligt att den komponerats av en grabb, ännu inte fyllda tretton.  Finalen är inte bara lekfull eller munter som satstiteln anger, här finns också en i högsta grad allvarlig och dramatisk dimension.