Beethoven – Pianokonsert nr 3

Ludwig van Beethoven, 1770-1827
Pianokonsert nr 3, 1803
I Allegro con brio
II Largo
III Rondo – Allegro
Speltid ca 35 min
De första skisserna till den tredje pianokonserten dateras till 1796. Beethoven skulle ut på turné och hade med sig de två första konserterna i bagaget. Men de började kännas förbrukade och han behövde en ny. Ändå blev skisserna liggande tills det blev aktuellt med en konsert på Theater an der Wien 1803 då arbetet tog fart igen. När de första repetitionerna satte igång var partituret likafullt färdigt. En av Beethovens elever, Ignaz von Seyfried, som agerade bladvändare har vittnat om att flera sidor i partituret fortfarande var tomma när repetitionerna skulle börja, sånär som ”något som liknade egyptiska hieroglyfer”.
Det är den första av Beethovens pianokonserter som går i en molltonart. Musiken är dessutom mer muskulös och har en mer personlig karaktär än i de tidigare pianokonserterna. Här finns också uppenbara likheter med Mozarts mollkonserter för piano, nr 20 i d-moll och särskilt nr 24 i c-moll, samma tonart som i Beethovens konsert. En välkänd anekdot förstärker också kopplingen till Mozart. Den återger en episod när Beethoven är ute på en promenad med sin favoritpianist Johann Baptist Cramer och passerar Augarten, en slottspark i Wien, när de på avstånd får höra Mozarts c-mollkonsert och Beethoven utbrister: ”Cramer, Cramer! Vi kommer aldrig att kunna åstadkomma något liknande.”
Men han hade inte behövt varit orolig, för tredje pianokonserten blev ett av pianolitteraturens verkligt stora mästerverk. Hör bara första satsens hotfulla karghet som får sin kontrast i andra satsens sublimt drömska atmosfär innan konserten avrundas med ett dansant och livfullt rondo.