Programkommentarer

Jag har alltid gillat att både läsa och skriva verkkommentarer. När skrevs musiken? Vad var det för läge just då? Var det några särskilda idéer som låg bakom? Svaren på frågorna kan förhöja lyssnarupplevelsen och ge musiken ytterligare dimensioner. Här har jag samlat några verkkommentarer jag skrivit för Stockholms Konserthus och Uppsala Konsert & Kongress.

Berwald Symfoni g-moll "Sinfonie sérieuse"

Sinfonie sérieuse fann ingen nåd hos kritikerna. Visserligen gick en del av kritiken ut på att framförandet var dåligt, men det hjälpte inte, katastrofen var ett faktum. Idag är det svårt att förstå det svala mottagandet, för här finns passionerad livfullhet som påminner om Beethoven, dramatik och innerlig intensitet, allt paketerat i en synnerligen händelserik orkestrering.

Mozart: Violinkonserter nr 1, 3 och 5.

Mozarts fem violinkonserter är alla daterade 1775, men på senare år har man undersökt manuskripten och upptäckt att Mozart, eller någon annan, verkar ha fifflat med årtalen som ändrats flera gånger, både framåt i tiden och bakåt.

Obukhov, Skrjabin, Debussy

Skrev den här verkkommentaren till en konsert med pianisten Pierre-Laurent Aimard i Stockholms Konserthus våren 2017

Édouard Lalo Uvertyr till Le Roi d’Ys

Édouard Lalo 1823-92 Uvertyr till Le Roi d’Ys (1878) Speltid ca 11 min Den franske tonsättaren Édouard Lalo komponerade till en början mest kammarmusik och förde ett konstnärsliv utanför de kända kretsarna. Hans första operaförsök, Fiesque, fick visserligen ett tredjepris vid en kompositionstävling, men uppfördes aldrig under hans livstid. Det som kommit att bli hans […]

Wolfgang Amadeus Mozart: Sinfonia concertante för violin, viola och orkester

Wolfgang Amadeus Mozart 1756-91 Sinfonia concertante för violin, viola och orkester (1779) Allegro maestoso Andante Presto Speltid ca 30 min   När Mozart komponerade Sinfonia concertante befann han sig som så ofta på resa. Nu skulle han besöka Paris, och Mannheim, en ort berömd för musikaliska innovationer. Möjligen inspirerade det Mozart att undersöka de musikaliska […]

Ravel: Menuet antique, Une barque sur l’océan och La valse

Maurice Ravel 1875-1937 Menuet antique, 1895, orkesterversion 1929 Speltid ca 6 min Une barque sur l’océan (ur Miroirs), 1905, orkesterversion 1906 Speltid ca 8 min La valse, 1920 Speltid ca 12 min Maurice Ravel var mycket skicklig pianist och turnerade ibland som solist i egna verk. Han är också berömd för sitt sofistikerade och fantasirika […]

Johannes Jansson, Fredrik Hedelin, Dror Feiler, Britta Byström, Anders Eliasson

Kommentarerna skrev i samband med en konsert med Norrbotten NEO i Stockholms Konserthus hösten 2013. Konserten gavs även i Västerås konserthus.

Beethoven – Pianokonsert nr 3

Beethovens tredje pianokonsert är ett av pianolitteraturens stora mästerverk.

Henning Mankells kammarmusik

På uppdrag av Kungliga Musikaliska Akademien skrev jag den här kommentaren om Henning Mankells kammarmusik.

Kronoskvartetten Uppsala Konsert & Kongress november 2012

Med sig till Uppsala International Sacred Music Festival 2012 hade Kronoskvartetten ett program som de satt samman särskilt för festivalen.

Glinka, Mozart, Tjajkovskij

Den här kommentaren skrev jag på uppdrag av Konserthuset Stockholm inför en konsert med Kungliga Filharmonikerna och dirigenten Semyon Bychkov hösten 2017.

Schubert Pianotrio Ess-dur & Brahms Pianotrio nr 1

Verkkommentar inför en Filharmoniker i närbild-konsert i Grünewaldsalen, Konserthuset Stockholm våren 2017.

Verdi: Messa da Requiem

Messa da Requiem är musik med oerhörd laddning där Verdi fritt tolkat mässtexten. Den lågmälda inledningen vibrerar av sorg och övergår i den ursinniga Dies Irae – Vredens dag. I Offertoriet hör vi hela solistensemblen med blidkande vackert böljande linjer före Sanctussatsens avancerade dubbelfuga. Den bedjande Agnus Dei får sin kontrast i Lux Aeterna där alt, tenor och bas lyfter fram textens eviga ljus. Att Verdi var en operakompositör är helt uppenbart, inte minst i den avslutande Libera me – Fräls mig.

Haydn Stråkkvartett g-moll op 20:3

När Haydn skrev den här kvartetten chefade han för musiken på Esterháza, det stora slottet som prins Nikolaus Eszterházy hade byggt söder om Wien med Versailles och Schönbrunn som förebilder. Men stämningen på slottet var dålig. Folk blev sjuka av de iskalla vindarna och den sumpiga marken som slottet var byggt på.

Bartók: Stråkkvartett nr 5

När han komponerade den femte kvartetten, 1934, hade han hittat ett nytt förhållningssätt med influenser från äldre musik där Bachs kontrapunktik var en betydelsefull inspirationskälla.

Franz Schubert: Stråkkvartett nr 14 i d-moll – ”Döden och flickan”

Några decennier in på 1500-talet framställde målaren Hans Grien en fantasi där en ung nästan naken flicka blir omfamnad bakifrån och kysst av döden. Motivet upprörde sin tid, men har använts av många konstnärer sedan dess. Schubert använde det i en av sina sånger och i den sista stråkkvartetten.

Strauss, Hillborg och Brahms i Stockholms Konserthus

De här kommentarerna skrev jag till en konsert 7 november i Stockholms Konserthus. Filharmonikerna leddes av David Zinman som också dirigerade uruppförandet av Hillborgs Cold Heat vid uruppförandet i Berlin 2011.

Mozart: Divertimento. Stråktrio, Ess-dur K. 563 & Stråkkvintett C-dur K 515

Stråkkvintetten i C-dur och divertimentot i Ess-dur för stråktrio är två av Mozart mest fulländade kammarmusikverk. Han komponerade dem i Wien med knappt ett och ett halvt års mellanrum våren 1787 och hösten 1788.

Smetana: Ur Moldau; Elgar: Sea Pictures; Nystroem: Sinfonia del mare

Haven, sjöarna, bäckarna, floderna har alltid varit viktiga inspirationskällor för konstnärer, poeter och kompositörer. Vatten är alltings ursprung, det som ger oss möjlighet att leva. Vatten är också rörelse, precis som musik.

Kurt Atterberg – Symfoni nr 5 d-moll

Atterberg menade att musikens själva grundämne var melodin. Om bara den var hållfast och god och kompositören i övrigt höll sig till de klassiska och romantiska musikidealen, var det en garanti för musikalisk kvalitet.

Ludwig van Beethoven – Symfoni nr 3, Eroica

I den här symfonin bryter Beethoven helt ny mark. De allra första kraftfulla ackorden i Eroican förbereder oss på att nu väntar ett stort verk om hjältemod, en heroisk symfoni. Beethoven utvecklar sedan det enkla treklangstemat till ett oändligt stort och fascinerande universum på ett sätt som aldrig någonsin tidigare.

Johannes Brahms – Symfoni nr 4 e-moll

Brahms hade till en början motvind med sin fjärde symfoni. Tillfället är omtalat när han första gången presenterade den i pianoutdrag för en skara inbjudna gäster och vänner. "Det känns som jag har blivit spöad av två fruktansvärt intelligenta personer” tyckte kritikern Eduard Hanslick.

Beethovens 32 pianosonater

Ludwig van Beethovens 32 pianosonater är ett magnifikt äventyr som tar lyssnaren genom stormar och passion, lycka och avsked. Per Tengstrand spelade alla sonaterna under två koncentrerade konserthelger i Uppsala Konsert & Kongress. Förutom en intervju med Per Tengstrand skrev jag också verkkommentarerna.

Felix Mendelssohn-Bartholdy – Symfoni nr 4, A-dur, den italienska

Mendelssohn hade låtit sig inspireras av den italienska kulturen – människorna, landskapet, konsten. Den underliggande rytmen i första satsen är en tarantella, en italiensk dans som ska ha uppkommit när de som blivit bitna av den giftiga tarantelspindeln väcktes ur sin dvala och gav sig ut i en konvulsivisk dans.

Ludvig Norman: Uvertyr till Antonius och Cleopatra

Ludvig Norman var en av sin tid starkaste musikpersonligheter. Att just han skulle skriva musiken till den första svenska uppsättningen av William Shakespeares tragedi Antonius och Cleopatra var det närmast en självklarhet.

Charles Ives – Symfoni nr 2

I andra symfonin driver den amerikanske tonsättaren Charles Ives inte sina experiment så långt som i flera senare verk, men den sinnrika mixen av olika musikaliska element är likväl ytterst påtaglig.

Robert Schumann: Cellokonsert

Det är en konsert laddad med tankfullhet och drömsk passion. ”Jag kan inte skriva för virtuoserna, jag måste prova något annat” är Schumanns egen formulering om musiken.

Gustav Mahler – Symfoni nr 4

Gustav Mahler upptäckte, eller snarare drabbades under 1880-talet av Des Knaben Wunderhorn, Gossens förtrollade horn, en samling folkliga dikter och visor. Texterna följde honom under många år och blev både sångsamlingar och underlag till avsnitt i de fyra första symfonierna.

Gustav Mahler: Symfoni nr 5 ciss-moll

Den legendariske dirigenten Herbert von Karajan sade att ”den här musiken får tiden att upphöra”. Femte symfonin är också Mahlers mest kända och spelade symfoni och har bland annat använts som filmmusik i Viscontis berömda film Döden i Venedig.

Dmitrij Sjostakovitj – Symfoni nr 15 A-dur

När Dmitri Sjostakovitj komponerade sin femtonde symfoni, den som skulle bli hans sista, var han redan var mycket sjuk. Det tog honom ändå bara en dryg månad att få den klar, trots att det är ett verk med en speltid på över fyrtio minuter.

Wilhelm Stenhammar – Symfoni nr 2 g-moll

Här låter Stenhammar det nordiska ta plats i musiken på ett annat sätt än tidigare. Både i första satsen och i det dansanta scherzot lyser den svenska folktonen fram. Andra satsen bärs upp av långspunna linjer som kontrasteras mot den högtidliga marschen, medan finalen är en komplex väv av parallella melodiska linjer.

Benjamin Britten: Simple Symphony

Benjamin Britten ville livet igenom hålla barn- och ungdomsårens oskuldsfulla förhållningssätt till musiken levande. En stor del av det vi hör i Simple Symphony komponerade han redan mellan tio och tretton års ålder.

Peter Tjajkovskij – Symfoni nr 6 ”Pathétique”,

Om det som skulle bli hans sista symfoni skrev Tjajkovskij i ett brev till brodern Anatol i februari 1893: ”Jag är nu helt upptagen av det nya verket och har svårt att slita mig från det. Jag tror att det blir ett av mina bästa verk."

Ralph Vaughan Williams – Symfoni nr 5

När Vaughan Williams dirigerade London Philharmonic vid uruppförandet av femte symfonin i Royal Albert Hall våren 1943 var det många som höjde ett förvånat ögonbryn. För den här symfonin skiljer sig avsevärt från den föregående mycket våldsamma och omtumlande dissonanta fjärde symfonin.

Vivaldi: Årstiderna

Antonio Vivaldi var en känd profil i 1700-talets Venedig. Årstiderna blev en omedelbar framgång och har fascinerat lyssnare och inspirerat andra kompositörer ända sedan de komponerades 1723.

William Walton – Symfoni nr 1 b-moll

Willian Waltons första symfoni är ett emotionellt vulkanutbrott. En musikalisk lavaström av plågsam lidelse.

Dmitrij Sjostakovitj: De femton stråkkvartetterna

Under tre koncentrerade dagar våren 2012 dagar gjorde Brodskykvartetten Sjostakovitj samtliga 15 stråkkvartetter i Uppsala Konsert & Kongress. Läs mina kommentarer om alla kvartetterna.

Sebastian Fagerlund: Stråkkvartett nr 1 "Verso l’interno"

Sebastian Fagerlund har under de senaste åren etablerat sig som en av de mest intressanta unga finska tonsättarna. Hans musik är rik på klangvalörer och karaktäriseras gärna av snabba flöden och hög intensitet där rytmiskt avancerade avsnitt möts av melodisk sprödhet och lyriska uttryck. Skrivet till en konsert med Meta4 String Quartet i Grünewaldsalen.

Felix Mendelssohn: Stråkkvartett nr 1 Ess-dur opus 12

Bilden av Felix Mendelssohn-Bartholdy som en begåvad men likväl ytlig romantiker är utbredd. Efter att ha lyssnat till hans stråkkvartetter finns det emellertid skäl att ändra uppfattning. Skrivet till en konsert med Meta4 String Quartet i Grünewaldsalen.

Bartók: Sonat för två pianon och slagverk

Béla Bartóks sonat för två pianon och slagverk förenar rytmisk energi med musikalisk förnyelse. Han uruppförde den själv tillsammans med sin andra hustru, Ditta Pásztory-Bartók, i januari 1938. Framgången var omedelbar och sonaten har sedan dess varit ett av Bartóks mest spelade och omtyckta verk.

Mozart Fagottkonsert

Ingen solokonsert för fagott är lika spelad och omtyckt som Mozarts. När han skrev den i juni 1774 var han fortfarande ung, arton år, men musiken började bli vuxen med den typiskt mozartska personliga karaktären.

Debussy: En blanc et noir

Musik full av liv och energi, men också påverkad av första världskrigets fasor.

Zemlinsky: Stråkkvartett nr 2 opus 15

Zemlinsky är en länk mellan det gamla och det nya. Han lärde känna den gamle Brahms som var en stark supporter för hans musik, för att senare bli lärare åt Arnold Schönberg. Skrevs till en konsert med Meta4 String Quartet i Grünewaldsalen.

Christian Lindberg Memories from a Cloud & Allan Pettersson symfoni nr 4

Den här texten skrev jag till en konsert i Stockholms Konserthus då Christian Lindberg dirigerade Kungliga Filharmonikerna i uruppförandet av sin egen Memories from a Cloud och Allan Petterssons fjärde symfoni.

Rachmaninov: Symfoniska danser

De tre symfoniska danserna från 1940 är Rachmaninovs sista verk. Han har skalat bort allt onödigt och koncentrerar sig på melodierna, klangfärgerna. Han insåg att han aldrig skulle få återse sin barndoms ryska landskap, men i musiken kunde han göra allt levande igen, en allra sista gång.

Alban Berg: Lulu-svit – starka begär och dunkla drifter

Den här programkommentaren skrev jag till en konsert med GöteborgsOperans orkester.

Ravel: La valse

Ravel fascinerades av valsen som form och komponerade 1911 sina Valses nobles et sentimentales och fortsatte sedan sina utforskningar i La Valse. Musiken är oerhört infallsrik och dramatisk, humoristisk och ironisk, avväpnande och briljant, helt öppen för allas olika tolkningar.

Norrbotten Neo – New Sweden 2016

Under rubriken New Sweden utforskar ensemblen Norrbotten Neo vår tids musikaliska strömningar. Den här programkommentaren kring några helt nya svenska verk skrev jag inför Neos konserten i Grünewaldsalen 3 november 2016.

Sonater för cello och piano Beethoven, Carter, Prokofjev

Sonaten har genom seklerna behållit sin position som en av de viktigaste formerna för musik utan ord. Den kan ta sig många olika skepnader och har precis som andra instrumentalformer som symfonier och solokonserter varit i ständig förvandling. Här om tre sonater för cello och piano.

Arthur Honegger: Rugby – symfonisk sats

Arthur Honegger var schweizare men verksam i Frankrike hela sitt liv. Han ingick i den framträdande tonsättargruppen Les Six som vände sig mot romantiken och impressionismen och i stället ville föra in vardagen i musiken och på scenen.

H K Gruber: Busking för trumpet, ackordeon (dragspel), banjo och stråkorkester

Den österrikiske tonsättaren H K Gruber har en förmåga att skruva till musiken på ett sätt som ger den en humoristisk dimension, samtidigt som det är på allvar. I Busking som betyder ungefär gatumusik, får vi höra trumpetsolisten först spela med bara munstycket, som om han försöker locka till sig åhörare från gatan.

Dmitrij Sjostakovitj: Symfoni nr 5

Sjostakovitj femte symfoni är en av hans mest spelade. Här finns drag som säkert höll de heroiskt orienterade sovjetpolitikerna på gott humör, men också inslag av inåtvänt vemod, sarkasm och svårtolkad ironi.

Längs vindalarna – musik av Ivan Fedele, Bruno Mantovani, Valerio Sannicandro, Philippe Leroux

Till konserten med Norrbotten NEO och sopranen Donatienne Michel-Dansac under franske dirigenten Pierre-André Valade skrev jag en text kring musiken och temat, vin och musik.

Mozart Fagottkonsert B-dur KV 191

Emily Hultmark var solist när den framfördes i Stockholms Konserthus i september 2015

Ny svensk musik med Norrbotten Neo

Norrbotten NEO är Konserthusets särskilda Ensemble-in-Residence för den allra nyaste konstmusiken.

Beethoven: Prometheus

Några år in på 1790-talet lämnade Beethoven födelsestaden Bonn och bosatte sig i Wien. Där etablerade han sig snabbt som en av stadens mest framstående kulturpersonligheter. Så när tidens store innovatör inom dansen, Salvatore Viganò, fick uppdraget av det wienska hovet att skapa en ny balett, engagerades Beethoven för att komponera musiken.

Fauré, Lindgren, Sjostakovitj

Verkkommentarerna skrev jag till en konsert i oktober 2015 med Patrik Swedrup violin, Daniel Holst cello och Stefan Lindgren piano. Alla är pianomedlemmar i Kungliga Filharmonikerna.

Beautiful Screams – Norrbotten Neo

Franske dirigenten Pierre-André Valade dirigerade Neo i det här programmet med fokus på samtida vokalmusik.

Joseph Haydn: Sonat C-dur HXVI 50

Under sin andra och sista resa till London 1794-95 komponerade den alltid så produktive Joseph Haydn några av sina allra bästa verk. Förutom de magnifika sista symfonierna också tre pianosonater avsedda för och tillägnade virtuosen och Clementi-eleven Therese Jansen Bartolozzi.

Sergej Prokofjev Symfoni nr 5

Publicerades i samband med en konsert med Kungliga Filharmonikerna.

Wolfgang Amadeus Mozart: Sonat a-moll

Wolfgang Amadeus Mozarts pianosonat i a-moll är en av hans mest berömda. Han komponerade den i Paris 1778 och för första gången vågade han sig på att skriva en sonat i moll.

Genesis – Martin Fröst

Genesis var en surrealistisk tidsresa som rörde sig sömlöst fram och tillbaka genom musikhistorien. Projektet fick sin fullskaliga premiär i Stockholms Konserthus med Kungliga Filharmonikerna. Jag skrev den här texten i programmet i samband med konserten. Musiken spelades även in på CD med titeln Roots (Sony).

Johannes Brahms: Sex stycken op 118

Johannes Brahms var mycket skicklig pianist och mot slutet av sin karriär återupptog han sin verksamhet med att komponera mindre stycken för piano solo.

Strauss, Mozart, Janácek, Dohnányi

Skrev de här verkkommentarerna i samband med en konsert i Stockholms Konserthus, Grünewaldsalen, där medlemmar ur Kungliga Filharmonikerna medverkade.

Beethoven: Pianosonater nr 30 & 31

Att höra Beethovens pianosonater är som att följa en livsresa. I de sista sonaterna lodar han djupt i sitt andliga inre och förmedlar en omisskännlig smärta och förtvivlan, men också glimtar av ljus och hopp.

Mozart: Fantasi & sonat c-moll – Schumann: Arabesk & Fantasi C-dur

Den här programkommentaren skrev jag till en konsert med Grigory Sokolov i Stockholms Konserthus.

Manuel de Falla El amor Brujo

I samband med ett besök av Gävle Symfoniorkester i Stockholms Konserthus skrev jag den här kommentaren.

Mozart: Sonat D-dur, Schubert: Sonat B-dur, Haydn: Sonat Ess-dur, Beethoven: Sonat c-moll

Den här programkommentaren skrev jag till en konsert med András Schiff i Stockholms Konserthus.

Wolfgang Rihm Pianokonsert nr 2

Musik av Wolfgang Rihm (född 1952) får vi sällan får höra i Sverige, trots att han tillhör vår tids allra största. Den här kommentaren skrev jag till en konsert med Kungliga Filharmonikerna där den amerikanske pianisten Tzimon Barto var solist i hans andra pianokonsert.

Bach: Fantasia och fuga g-moll (arr Liszt), Beethoven: Sonat nr 31, Liszt: Études d’exécution transcendante

Den här programkommentaren skrev jag till en konsert med Daniil Trifonov i Stockholms Konserthus.

Virtuost – Bach, Liszt och Beethoven

När den unge pianovirtuosen Daniil Trifonov besökte Stockholms Konserthus hösten 2014 hade han med sig ett program med Bach i arrangemang av Liszt, Beethovens mäktiga sonat opus 111 och Liszts extremt krävande Études d’exécution transcendante.