Programkommentarer

Jag har alltid gillat att både läsa och skriva verkkommentarer. När skrevs musiken? Vad var det för läge just då? Var det några särskilda idéer som låg bakom? Svaren på frågorna kan förhöja lyssnarupplevelsen och ge musiken ytterligare dimensioner. Här har jag samlat några verkkommentarer jag skrivit för Stockholms Konserthus och Uppsala Konsert & Kongress.

Berwald Symfoni g-moll "Sinfonie sérieuse"

Sinfonie sérieuse fann ingen nåd hos kritikerna. Visserligen gick en del av kritiken ut på att framförandet var dåligt, men det hjälpte inte, katastrofen var ett faktum. Idag är det svårt att förstå det svala mottagandet, för här finns passionerad livfullhet som påminner om Beethoven, dramatik och innerlig intensitet, allt paketerat i en synnerligen händelserik orkestrering.

Mozart: Violinkonserter nr 1, 3 och 5.

Mozarts fem violinkonserter är alla daterade 1775, men på senare år har man undersökt manuskripten och upptäckt att Mozart, eller någon annan, verkar ha fifflat med årtalen som ändrats flera gånger, både framåt i tiden och bakåt.
Andris Dznitis

Andris Dzenitis: Mara

Andris Dzenitis född 1978 Mara (2018) Mara är den högsta gudinnan i den lettiska mytologin. Hon är ansvarig för födelse och död, för all materia och substans, luften, vattnet, rymden. Mara är början och slutet – och ett mysterium. Den lettiske tonsättaren Andris Dzenitis har sökt rötterna i sitt lands antika historia, symboler och tecken, […]

Obukhov, Skrjabin, Debussy

Skrev den här verkkommentaren till en konsert med pianisten Pierre-Laurent Aimard i Stockholms Konserthus våren 2017

Édouard Lalo Uvertyr till Le Roi d’Ys

Édouard Lalo 1823-92 Uvertyr till Le Roi d’Ys (1878) Speltid ca 11 min Den franske tonsättaren Édouard Lalo komponerade till en början mest kammarmusik och förde ett konstnärsliv utanför de kända kretsarna. Hans första operaförsök, Fiesque, fick visserligen ett tredjepris vid en kompositionstävling, men uppfördes aldrig under hans livstid. Det som kommit att bli hans […]

Wolfgang Amadeus Mozart: Sinfonia concertante för violin, viola och orkester

Wolfgang Amadeus Mozart 1756-91 Sinfonia concertante för violin, viola och orkester (1779) Allegro maestoso Andante Presto Speltid ca 30 min   När Mozart komponerade Sinfonia concertante befann han sig som så ofta på resa. Nu skulle han besöka Paris, och Mannheim, en ort berömd för musikaliska innovationer. Möjligen inspirerade det Mozart att undersöka de musikaliska […]

Ravel: Menuet antique, Une barque sur l’océan och La valse

Maurice Ravel 1875-1937 Menuet antique, 1895, orkesterversion 1929 Speltid ca 6 min Une barque sur l’océan (ur Miroirs), 1905, orkesterversion 1906 Speltid ca 8 min La valse, 1920 Speltid ca 12 min Maurice Ravel var mycket skicklig pianist och turnerade ibland som solist i egna verk. Han är också berömd för sitt sofistikerade och fantasirika […]

Johannes Jansson, Fredrik Hedelin, Dror Feiler, Britta Byström, Anders Eliasson

Kommentarerna skrev i samband med en konsert med Norrbotten NEO i Stockholms Konserthus hösten 2013. Konserten gavs även i Västerås konserthus.

Beethoven – Pianokonsert nr 3

Beethovens tredje pianokonsert är ett av pianolitteraturens stora mästerverk.
johann-sebastian-bach-prolific-composer

J S Bach: Klaverpartita D-dur

Johann Sebastian Bach komponerade tre samlingar klaversviter, sex franska sviter, sex engelska sviter och sex partitor. Ordet partita kommer från italienskan och betecknar att det också i det fallet rör sig om en musikalisk flersatsig svit. Instrumentet som musiken skrevs för var cembalo.
Foto av Chopin (daguerreotypi) taget av Louis-Auguste Bisson omkring 1847 i hans studio på 65 rue Saint-Germain l'Auxerrois i Paris.

Pianofantasier av Bach, Schubert, Chopin och Musorgskij

Många av Frédéric Chopins stycken skulle kunna kallas Fantasi, i synnerhet de fyra balladerna, scherzona och Barcarolle. Han lät ofta musiken utvecklas på ett sätt som kan beskrivas som ”pianistiskt-dynamiskt”. Teman presenteras men genomgår en nästan omärklig metamorfos, och plötsligt är musiken förändrad både till uttryck och karaktär, och ändå på ett förunderligt sätt förankrad i verkets grundatmosfär.
Beethoven (kopia)

Beethoven: Pianosonat C-dur op 2 nr 3 & Elva bagateller op 119

Beethoven komponerade sina tre första pianosonater opus 2 i stort sett samtidigt, 1796. Han tillägnade samlingen Joseph Haydn som under några år i början av 1790-talet hade varit hans lärare. Vilket för honom inte verkar ha haft särskilt stor betydelse. ”Han var en lärare som jag inte lärde mig något av”, var Beethovens lakoniska kommentar till det.
Schubert

Franz Schubert Fyra impromptun för piano op 142

Impromptu associerar till spontanitet och improvisation. Och det är lätt att föreställa sig hur Schubert sitter vid pianot och fantiserar, vilket han med största sannolikhet också gjorde. Men han tog sina impromptun flera steg vidare, för det rör sig om ytterst sofistikerad musik med ett rikt register av både okonstlade och drömlika känslor.
Chabrier

Emmanuel Chabrier: Bourrée fantasque

Emmanuel Chabrier 1841–94 Bourrée fantasque (1891) arr Felix Mottl Speltid ca 6 min Det var först när Emmanuel Chabrier började närma sig fyrtio som han på heltid fick ägna sig åt att komponera och dirigera. Han var utbildad jurist och jobbade under flera år på det franska inrikesministeriet i Paris. Samtidigt hade han framgångar med […]
Dukas

Paul Dukas: Trollkarlens lärling

Paul Dukas 1865–1935 Trollkarlens lärling (1897) Speltid ca 13 min Paul Dukas Trollkarlens lärling är en symfonisk dikt efter en litterär ballad av Goethe. Lärlingen får i berättelsen uppdrag av mästertrollkarlen att fylla ett kar med vatten. Det är tungt och lärlingen tröttnar, men minns snart en trollformel som förvandlar en kvast till tjänare. Till […]
Farrenc

Louise Farrenc: Uvertyr nr 2 Ess-dur

Louise Farrenc 1804–75 Uvertyr nr 2 Ess-dur (1834) Speltid ca 7 min En tonsättare som fått alltmer uppmärksamhet och ses allt oftare på repertoaren är Louise Ferrenc, vilket sannerligen också är välförtjänt. Hon var en framstående profil i 1800-talets franska musikliv, verksam som tonsättare men också briljant konsertpianist och under trettio år professor vid det […]
Haydn Öst turist

Joseph Haydn: Kvartett i Ess-dur opus 76 nr 6

Joseph Haydn 1732–1809 Stråkkvartett Ess-dur opus 76 nr 6 (1797) Allegretto – Allegro Fantasia. Adagio Menuetto. Presto Finale. Allegro spirituoso Speltid ca 25 min Joseph Haydns betydelse för den västerländska konstmusiken kan knappast överskattas. I hans spår gick både Mozart och den tidige Beethoven, och tillsammans utgjorde de tre vad som brukar kallas Wienklassicisterna. Redan […]
Attahir

Benjamin Attahir: Al Asr för stråkkvartett

Benjamin Attahirs Al Asr för stråkkvartett bygger på koranens 103:e kapitel om tid. ”Det är en eftermiddagsbön, och jag har försökt översätta atmosfären som uppstår just då till musik. Glittrande ljus, omslutande värme, luftens rörelser mot marken; jag var alldeles uppfylld av inre bilder när jag skrev den här musiken. ”
Beethoven målning

Ludwig van Beethoven Stråkkvartett nr 9 C-dur

Razumovskijkvartetterna tillhör Beethovens allra yppersta kammarmusikverk, även om de mottogs med skepsis av samtiden. Kritikerna menade att musiken var svår, närmast bisarr. Beethoven besvarade påhoppen i ett berömt uttalande med att kvartetterna inte var skrivna för dem, utan för framtiden. Vilket kom att visa sig helt sant. Den här livsbejakande sista Razumovskijkvartetten förebådar i vissa delar Beethovens sena kvartettskapande där han spränger alla gränser och konventioner.

Henning Mankells kammarmusik

På uppdrag av Kungliga Musikaliska Akademien skrev jag den här kommentaren om Henning Mankells kammarmusik.
Kopelman

Aviya Kopelman: Hidden place

Aviya Kopelman är uppväxt i Jerusalem och Tel Aviv och en av Israels ledande tonsättare. Stråkkvartett är något av hennes favoritbesättning och hon har tidigare samarbetat med amerikanska Kronoskvartetten. Idén till Hidden place uppstod i samband med ett för henne ovanligt inspelningsprojekt av ”icke klassiska” sånger. De olika sångerna har fått bilda utgångspunkt för kvartettens fem satser.

Kronoskvartetten Uppsala Konsert & Kongress november 2012

Med sig till Uppsala International Sacred Music Festival 2012 hade Kronoskvartetten ett program som de satt samman särskilt för festivalen.
Tjajkovskij

Glinka, Mozart, Tjajkovskij

Den här kommentaren skrev jag på uppdrag av Konserthuset Stockholm inför en konsert med Kungliga Filharmonikerna och dirigenten Semyon Bychkov hösten 2017.
Lili Boulanger

Lili Boulanger: Faust et Hélène, kantat för tenor, baryton, mezzosopran och orkester

Hon hette Marie-Juliette Olga Boulanger, men kallades alltid för Lili. Handlingen i hennes Faust et Hélène bygger på en text av dramatikern och librettisten Eugène Adénis, som i sin tur hämtat inspiration från Goethes Faust. Den senromantiskt dramatiska musiken gestaltar suggestivt berättelsen om vetenskapsmannen Faust som med hjälp av Mefistofeles väcker den undersköna Helena ur den antika historien.
Schubert

Schubert Pianotrio Ess-dur & Brahms Pianotrio nr 1

Verkkommentar inför en Filharmoniker i närbild-konsert i Grünewaldsalen, Konserthuset Stockholm våren 2017.

Verdi: Messa da Requiem

Messa da Requiem är musik med oerhörd laddning där Verdi fritt tolkat mässtexten. Den lågmälda inledningen vibrerar av sorg och övergår i den ursinniga Dies Irae – Vredens dag. I Offertoriet hör vi hela solistensemblen med blidkande vackert böljande linjer före Sanctussatsens avancerade dubbelfuga. Den bedjande Agnus Dei får sin kontrast i Lux Aeterna där alt, tenor och bas lyfter fram textens eviga ljus. Att Verdi var en operakompositör är helt uppenbart, inte minst i den avslutande Libera me – Fräls mig.
Mozart

Mozart: Pianokonsert nr 20 d-moll

I sin tjugonde pianokonsert bryter Mozart mönstret och låter för första gången en konsert domineras av en molltonart. Dessutom är det musik fylld av skarpa kontraster och en underliggande ständig oro. Konserten är en vändpunkt där Mozart lämnar konventionerna för att skapa en allvarlig och starkt personlig musik.

Haydn Stråkkvartett g-moll op 20:3

När Haydn skrev den här kvartetten chefade han för musiken på Esterháza, det stora slottet som prins Nikolaus Eszterházy hade byggt söder om Wien med Versailles och Schönbrunn som förebilder. Men stämningen på slottet var dålig. Folk blev sjuka av de iskalla vindarna och den sumpiga marken som slottet var byggt på.
Mozarts autograf med det välkända temat i andra satsen.

Mozart: Pianokonsert nr 21 C-dur (Elvira Madigan)

Mozarts pianokonsert i C-dur är upphöjt balanserad, majestätisk och varm. Han skrev den i Wien våren 1785. Det var en hektisk tid för Mozart som komponerade i ett rasande tempo och tog emot en strid ström av elever i den rymliga men ofta ostädade våningen på Domgasse 5 i centrala Wien. Han var en av stadens kändisar och deltog i mängder av sociala aktiviteter tillsammans med hustrun Constanze, som han gift sig med några år tidigare till hans pappa Leopolds förtvivlan.

Bartók: Stråkkvartett nr 5

När han komponerade den femte kvartetten, 1934, hade han hittat ett nytt förhållningssätt med influenser från äldre musik där Bachs kontrapunktik var en betydelsefull inspirationskälla.
Schumann foto

Tema med variationer: Mozart, Schumann, Schubert

Många av musikhistoriens största tonsättare var mycket skickliga improvisatörer. De gillade dessutom att komponera variationssatser och i alle de här tre verken är variationsformen central: Mozart Pianosonat A-dur KV 331, Schumann Symfoniska etyder op 13 och Schubert Pianosonat a-moll op 42.

Franz Schubert: Stråkkvartett nr 14 i d-moll – ”Döden och flickan”

Några decennier in på 1500-talet framställde målaren Hans Grien en fantasi där en ung nästan naken flicka blir omfamnad bakifrån och kysst av döden. Motivet upprörde sin tid, men har använts av många konstnärer sedan dess. Schubert använde det i en av sina sånger och i den sista stråkkvartetten.
Mozart närbild

Mozart: Symfoni nr 25 g-moll

Under 1700-talet komponerades inte mycket musik i molltonarter. Den allmänna uppfattningen var att musik skulle vara älskvärd och elegant, vilket för det mesta betydde musik i dur. Men i slutet på 1760-talet och början av det följande decenniet kom en plötslig våg av verk i moll, bland annat den här symfonin av Mozart. Musik som gick hand i hand med tidens litterära trend som på tyska kallats Sturm und Drang, ungefär storm och längtan. En motvikt till upplysningens idé om rationalitet, empirism och förnuft.
kati

Schubert, Agócs, Pöntinen, Liszt, Rachmaninov

Vid en konsert i Konserthuset Stockholm, stora salen, i januari 2019 spelade Roland Pöntinen ett både omfattande och krävande program. Förutom Schuberts a-mollsonat (D 784), Rachmaninovs 13 preludier op 32 och musik av Franz Lista också Kati Agócs Nostalgia for Airs Unheard, en vacker och meditativ, ibland också överraskande och virtuos hyllning till pianisten Glenn Gould.
Johannes Brahms

Violinsonater av Robert Schumann, Brahms, Franck och Romanser av Clara Schumann

Romantikern Robert Schumanns konstnärliga drivkrafter var lidelsefull kärlek till både litteratur och musik, och hans äktenskap med Clara var intensivt och passionerat och satte djupa spår i många av hans verk. Att han dessutom tidvis led av svåra depressioner gör bilden av den känslosamma och bräckliga konstnären bara starkare. Efter en lång svacka fick Schumann i början av 1850 erbjudandet att bli Musikdirector i Düsseldorf. Nu var allt uppåt igen, men bara för en kort period, allt gick obevekligt mot slutet.
Caspar David Friedrich: Vandraren över dimhavet.

Schubert: Winterreise för sång och piano

Frans Schuberts sångcykel Winterreise upphör aldrig att fascinera. Han komponerade de tjugofyra sångerna mot slutet av sitt liv och de tycks gestalta, sammanfatta, smärtan och grubblerierna som kom över honom de sista åren. Texterna av Wilhelm Müller kretsar kring en ung man som avvisas av sin älskade, lämnar huset där han bott och vandrar ut i snö och mörker.
Bernd Alois Zimmermann

Zimmermann: Trumpetkonsert ”Nobody knows de trouble I see"

Bernd Alois Zimmermanns musik har visat sig besitta en obändig livskraft. Kanske för att han var egensinnig nog att inte ansluta sig helt till den musikaliska modernismens teoretiska eller estetiska lösningar. Inspirerad av dadaisten Kurt Schwitters bilder såg han i stället kreativa stillån och citat som en konstnärlig möjlighet. För många är Zimmermann mest känd för operan Die Soldaten, musik som myllrar av musikaliska stilar och samtidigt är en brinnande kritik av krigets väsen.

Strauss, Hillborg och Brahms i Stockholms Konserthus

De här kommentarerna skrev jag till en konsert 7 november i Stockholms Konserthus. Filharmonikerna leddes av David Zinman som också dirigerade uruppförandet av Hillborgs Cold Heat vid uruppförandet i Berlin 2011.

Mozart: Divertimento. Stråktrio, Ess-dur K. 563 & Stråkkvintett C-dur K 515

Stråkkvintetten i C-dur och divertimentot i Ess-dur för stråktrio är två av Mozart mest fulländade kammarmusikverk. Han komponerade dem i Wien med knappt ett och ett halvt års mellanrum våren 1787 och hösten 1788.

Smetana: Ur Moldau; Elgar: Sea Pictures; Nystroem: Sinfonia del mare

Haven, sjöarna, bäckarna, floderna har alltid varit viktiga inspirationskällor för konstnärer, poeter och kompositörer. Vatten är alltings ursprung, det som ger oss möjlighet att leva. Vatten är också rörelse, precis som musik.

Kurt Atterberg – Symfoni nr 5 d-moll

Atterberg menade att musikens själva grundämne var melodin. Om bara den var hållfast och god och kompositören i övrigt höll sig till de klassiska och romantiska musikidealen, var det en garanti för musikalisk kvalitet.

Ludwig van Beethoven – Symfoni nr 3, Eroica

I den här symfonin bryter Beethoven helt ny mark. De allra första kraftfulla ackorden i Eroican förbereder oss på att nu väntar ett stort verk om hjältemod, en heroisk symfoni. Beethoven utvecklar sedan det enkla treklangstemat till ett oändligt stort och fascinerande universum på ett sätt som aldrig någonsin tidigare.

Johannes Brahms – Symfoni nr 4 e-moll

Brahms hade till en början motvind med sin fjärde symfoni. Tillfället är omtalat när han första gången presenterade den i pianoutdrag för en skara inbjudna gäster och vänner. "Det känns som jag har blivit spöad av två fruktansvärt intelligenta personer” tyckte kritikern Eduard Hanslick.

Beethovens 32 pianosonater

Ludwig van Beethovens 32 pianosonater är ett magnifikt äventyr som tar lyssnaren genom stormar och passion, lycka och avsked. Per Tengstrand spelade alla sonaterna under två koncentrerade konserthelger i Uppsala Konsert & Kongress. Förutom en intervju med Per Tengstrand skrev jag också verkkommentarerna.

Felix Mendelssohn-Bartholdy – Symfoni nr 4, A-dur, den italienska

Mendelssohn hade låtit sig inspireras av den italienska kulturen – människorna, landskapet, konsten. Den underliggande rytmen i första satsen är en tarantella, en italiensk dans som ska ha uppkommit när de som blivit bitna av den giftiga tarantelspindeln väcktes ur sin dvala och gav sig ut i en konvulsivisk dans.
Igor Stravinsky

Stravinsky: Historien om en soldat-svit

Idén till Historien om en soldat fick Stravinsky våren 1917. Kriget hade gjort att de traditionella institutionerna inte fungerade och nu ville han komponera något för en resande teater. ”Det verk jag föreställde mig måste göras för en mindre ensemble, så att det kunde uppföras på en turné i schweiziska byar”.

Ludvig Norman: Uvertyr till Antonius och Cleopatra

Ludvig Norman var en av sin tid starkaste musikpersonligheter. Att just han skulle skriva musiken till den första svenska uppsättningen av William Shakespeares tragedi Antonius och Cleopatra var det närmast en självklarhet.

Charles Ives – Symfoni nr 2

I andra symfonin driver den amerikanske tonsättaren Charles Ives inte sina experiment så långt som i flera senare verk, men den sinnrika mixen av olika musikaliska element är likväl ytterst påtaglig.

Robert Schumann: Cellokonsert

Det är en konsert laddad med tankfullhet och drömsk passion. ”Jag kan inte skriva för virtuoserna, jag måste prova något annat” är Schumanns egen formulering om musiken.

Gustav Mahler – Symfoni nr 4

Gustav Mahler upptäckte, eller snarare drabbades under 1880-talet av Des Knaben Wunderhorn, Gossens förtrollade horn, en samling folkliga dikter och visor. Texterna följde honom under många år och blev både sångsamlingar och underlag till avsnitt i de fyra första symfonierna.

Gustav Mahler: Symfoni nr 5 ciss-moll

Den legendariske dirigenten Herbert von Karajan sade att ”den här musiken får tiden att upphöra”. Femte symfonin är också Mahlers mest kända och spelade symfoni och har bland annat använts som filmmusik i Viscontis berömda film Döden i Venedig.

Dmitrij Sjostakovitj – Symfoni nr 15 A-dur

När Dmitri Sjostakovitj komponerade sin femtonde symfoni, den som skulle bli hans sista, var han redan var mycket sjuk. Det tog honom ändå bara en dryg månad att få den klar, trots att det är ett verk med en speltid på över fyrtio minuter.

Wilhelm Stenhammar – Symfoni nr 2 g-moll

Här låter Stenhammar det nordiska ta plats i musiken på ett annat sätt än tidigare. Både i första satsen och i det dansanta scherzot lyser den svenska folktonen fram. Andra satsen bärs upp av långspunna linjer som kontrasteras mot den högtidliga marschen, medan finalen är en komplex väv av parallella melodiska linjer.

Benjamin Britten: Simple Symphony

Benjamin Britten ville livet igenom hålla barn- och ungdomsårens oskuldsfulla förhållningssätt till musiken levande. En stor del av det vi hör i Simple Symphony komponerade han redan mellan tio och tretton års ålder.

Peter Tjajkovskij – Symfoni nr 6 ”Pathétique”,

Om det som skulle bli hans sista symfoni skrev Tjajkovskij i ett brev till brodern Anatol i februari 1893: ”Jag är nu helt upptagen av det nya verket och har svårt att slita mig från det. Jag tror att det blir ett av mina bästa verk."
Igor Stravinsky

Stravinsky: Funeral Song

Det var en världsnyhet när musikforskaren Natalya Braginskaya 2015 bakom en rad med pianon på musikkonservatoriet i Sankt Petersburg hittade instrumentstämmorna till ett försvunnet stycke av Igor Stravinsky – Funeral Song opus 5. Eller Chant funèbre som han själv kallar det i sina intervjuer med Robert Craft.

Ralph Vaughan Williams – Symfoni nr 5

När Vaughan Williams dirigerade London Philharmonic vid uruppförandet av femte symfonin i Royal Albert Hall våren 1943 var det många som höjde ett förvånat ögonbryn. För den här symfonin skiljer sig avsevärt från den föregående mycket våldsamma och omtumlande dissonanta fjärde symfonin.
Igor Stravinsky

Stravinsky: Konsert för piano och blåsare

Konsert för piano och blåsare komponerades för att ingå i en serie konserter i Paris som organiserades av dirigenten Sergej Kusevitskij. Stravinsky var själv en mycket skicklig pianist och komponerade konserten för att framföra den själv. Han ville inte, som han berättat i intervjuer, att några ”inkompetenta eller romantiska händer” skulle lägga beslag på den här musiken.

Vivaldi: Årstiderna

Antonio Vivaldi var en känd profil i 1700-talets Venedig. Årstiderna blev en omedelbar framgång och har fascinerat lyssnare och inspirerat andra kompositörer ända sedan de komponerades 1723.

William Walton – Symfoni nr 1 b-moll

Willian Waltons första symfoni är ett emotionellt vulkanutbrott. En musikalisk lavaström av plågsam lidelse.
Frédéric Chopin

Tjajkovskij Årstiderna, Bach Italiensk konsert, Chopin 4 scherzon

Den här programkommentaren skrev jag inför en konsert med Lang Lang i Konserthuset Stockholm.

Dmitrij Sjostakovitj: De femton stråkkvartetterna

Under tre koncentrerade dagar våren 2012 dagar gjorde Brodskykvartetten Sjostakovitj samtliga 15 stråkkvartetter i Uppsala Konsert & Kongress. Läs mina kommentarer om alla kvartetterna.

Sebastian Fagerlund: Stråkkvartett nr 1 "Verso l’interno"

Sebastian Fagerlund har under de senaste åren etablerat sig som en av de mest intressanta unga finska tonsättarna. Hans musik är rik på klangvalörer och karaktäriseras gärna av snabba flöden och hög intensitet där rytmiskt avancerade avsnitt möts av melodisk sprödhet och lyriska uttryck. Skrivet till en konsert med Meta4 String Quartet i Grünewaldsalen.
Igor Stravinsky

Stravinsky: Våroffer

Konstnärliga nyheter tas inte alltid emot med öppen famn, men när tiden får allt att mogna kan även musik som initialt mött motstånd förvandlas till repertoarverk. En av musikhistoriens mest praktfulla skandaler är premiärföreställningen av baletten Våroffer med musik av Stravinsky.

Felix Mendelssohn: Stråkkvartett nr 1 Ess-dur opus 12

Bilden av Felix Mendelssohn-Bartholdy som en begåvad men likväl ytlig romantiker är utbredd. Efter att ha lyssnat till hans stråkkvartetter finns det emellertid skäl att ändra uppfattning. Skrivet till en konsert med Meta4 String Quartet i Grünewaldsalen.
Fanny Mendelssohn-Hensel

Fanny Mendelssohn-Hensel: Stråkkvartett Ess-dur

Fanny Mendelssohn-Hensel – Felix Mendelssohn-Bartholdys några år äldre syster – var mycket produktiv. Hon komponerade över 450 verk för en mängd olika besättningar, oftast i mindre format. Att hon hade förmågan att också röra sig utanför de mindre formaten visar hon både i kantaterna där hon stilmässigt närmar sig Bach, i flera körverk och de stort upplagda pianosonaterna och kvartetterna.

Bartók: Sonat för två pianon och slagverk

Béla Bartóks sonat för två pianon och slagverk förenar rytmisk energi med musikalisk förnyelse. Han uruppförde den själv tillsammans med sin andra hustru, Ditta Pásztory-Bartók, i januari 1938. Framgången var omedelbar och sonaten har sedan dess varit ett av Bartóks mest spelade och omtyckta verk.

Mozart Fagottkonsert

Ingen solokonsert för fagott är lika spelad och omtyckt som Mozarts. När han skrev den i juni 1774 var han fortfarande ung, arton år, men musiken började bli vuxen med den typiskt mozartska personliga karaktären.

Debussy: En blanc et noir

Musik full av liv och energi, men också påverkad av första världskrigets fasor.
Sofia Gubajdulina

Gubajdulina: Offertorium, violinkonsert

Violinkonserten Offertorium är Gubajdulinas genombrottsverk och gjorde henne känd också i västvärlden. Hon hade tidigare mött starkt motstånd från de Sovjetiska myndigheterna, som ansåg att hon var inne på ”fel väg”. Lyckligtvis fick hon stöd från en av sina landsmän som genom hela livet navigerat i den Sovjetiska kulturbyråkratin, Dmitrij Sjostakovitj, som uppmanade henne att fortsätta på den ”felaktiga vägen”.

Zemlinsky: Stråkkvartett nr 2 opus 15

Zemlinsky är en länk mellan det gamla och det nya. Han lärde känna den gamle Brahms som var en stark supporter för hans musik, för att senare bli lärare åt Arnold Schönberg. Skrevs till en konsert med Meta4 String Quartet i Grünewaldsalen.

Christian Lindberg Memories from a Cloud & Allan Pettersson symfoni nr 4

Den här texten skrev jag till en konsert i Stockholms Konserthus då Christian Lindberg dirigerade Kungliga Filharmonikerna i uruppförandet av sin egen Memories from a Cloud och Allan Petterssons fjärde symfoni.

Rachmaninov: Symfoniska danser

De tre symfoniska danserna från 1940 är Rachmaninovs sista verk. Han har skalat bort allt onödigt och koncentrerar sig på melodierna, klangfärgerna. Han insåg att han aldrig skulle få återse sin barndoms ryska landskap, men i musiken kunde han göra allt levande igen, en allra sista gång.

Alban Berg: Lulu-svit – starka begär och dunkla drifter

Den här programkommentaren skrev jag till en konsert med GöteborgsOperans orkester.
Stravinsky och Nijinskij som Petrusjka.

Stravinsky: Petrusjka

Baletten Petrusjka var från början tänkt som en pianokonsert, men Djagilev som Stravinsky hade samarbetat med tidigare i Eldfågeln insåg potentialen som balettmusik. Handlingen förlades till ett ryskt nöjesfält en snöig vinterdag i 1830-talets Sankt Petersburg.

Ravel: La valse

Ravel fascinerades av valsen som form och komponerade 1911 sina Valses nobles et sentimentales och fortsatte sedan sina utforskningar i La Valse. Musiken är oerhört infallsrik och dramatisk, humoristisk och ironisk, avväpnande och briljant, helt öppen för allas olika tolkningar.

Norrbotten Neo – New Sweden 2016

Under rubriken New Sweden utforskar ensemblen Norrbotten Neo vår tids musikaliska strömningar. Den här programkommentaren kring några helt nya svenska verk skrev jag inför Neos konserten i Grünewaldsalen 3 november 2016.

Sonater för cello och piano Beethoven, Carter, Prokofjev

Sonaten har genom seklerna behållit sin position som en av de viktigaste formerna för musik utan ord. Den kan ta sig många olika skepnader och har precis som andra instrumentalformer som symfonier och solokonserter varit i ständig förvandling. Här om tre sonater för cello och piano.

Arthur Honegger: Rugby – symfonisk sats

Arthur Honegger var schweizare men verksam i Frankrike hela sitt liv. Han ingick i den framträdande tonsättargruppen Les Six som vände sig mot romantiken och impressionismen och i stället ville föra in vardagen i musiken och på scenen.

H K Gruber: Busking för trumpet, ackordeon (dragspel), banjo och stråkorkester

Den österrikiske tonsättaren H K Gruber har en förmåga att skruva till musiken på ett sätt som ger den en humoristisk dimension, samtidigt som det är på allvar. I Busking som betyder ungefär gatumusik, får vi höra trumpetsolisten först spela med bara munstycket, som om han försöker locka till sig åhörare från gatan.

Dmitrij Sjostakovitj: Symfoni nr 5

Sjostakovitj femte symfoni är en av hans mest spelade. Här finns drag som säkert höll de heroiskt orienterade sovjetpolitikerna på gott humör, men också inslag av inåtvänt vemod, sarkasm och svårtolkad ironi.

Längs vindalarna – musik av Ivan Fedele, Bruno Mantovani, Valerio Sannicandro, Philippe Leroux

Till konserten med Norrbotten NEO och sopranen Donatienne Michel-Dansac under franske dirigenten Pierre-André Valade skrev jag en text kring musiken och temat, vin och musik.

Mozart Fagottkonsert B-dur KV 191

Emily Hultmark var solist när den framfördes i Stockholms Konserthus i september 2015

Ny svensk musik med Norrbotten Neo

Norrbotten NEO är Konserthusets särskilda Ensemble-in-Residence för den allra nyaste konstmusiken.

Beethoven: Prometheus

Några år in på 1790-talet lämnade Beethoven födelsestaden Bonn och bosatte sig i Wien. Där etablerade han sig snabbt som en av stadens mest framstående kulturpersonligheter. Så när tidens store innovatör inom dansen, Salvatore Viganò, fick uppdraget av det wienska hovet att skapa en ny balett, engagerades Beethoven för att komponera musiken.

Fauré, Lindgren, Sjostakovitj

Verkkommentarerna skrev jag till en konsert i oktober 2015 med Patrik Swedrup violin, Daniel Holst cello och Stefan Lindgren piano. Alla är pianomedlemmar i Kungliga Filharmonikerna.

Beautiful Screams – Norrbotten Neo

Franske dirigenten Pierre-André Valade dirigerade Neo i det här programmet med fokus på samtida vokalmusik.

Joseph Haydn: Sonat C-dur HXVI 50

Under sin andra och sista resa till London 1794-95 komponerade den alltid så produktive Joseph Haydn några av sina allra bästa verk. Förutom de magnifika sista symfonierna också tre pianosonater avsedda för och tillägnade virtuosen och Clementi-eleven Therese Jansen Bartolozzi.

Sergej Prokofjev Symfoni nr 5

Publicerades i samband med en konsert med Kungliga Filharmonikerna.

Wolfgang Amadeus Mozart: Sonat a-moll

Wolfgang Amadeus Mozarts pianosonat i a-moll är en av hans mest berömda. Han komponerade den i Paris 1778 och för första gången vågade han sig på att skriva en sonat i moll.

Genesis – Martin Fröst

Genesis var en surrealistisk tidsresa som rörde sig sömlöst fram och tillbaka genom musikhistorien. Projektet fick sin fullskaliga premiär i Stockholms Konserthus med Kungliga Filharmonikerna. Jag skrev den här texten i programmet i samband med konserten. Musiken spelades även in på CD med titeln Roots (Sony).

Johannes Brahms: Sex stycken op 118

Johannes Brahms var mycket skicklig pianist och mot slutet av sin karriär återupptog han sin verksamhet med att komponera mindre stycken för piano solo.

Strauss, Mozart, Janácek, Dohnányi

Skrev de här verkkommentarerna i samband med en konsert i Stockholms Konserthus, Grünewaldsalen, där medlemmar ur Kungliga Filharmonikerna medverkade.

Beethoven: Pianosonater nr 30 & 31

Att höra Beethovens pianosonater är som att följa en livsresa. I de sista sonaterna lodar han djupt i sitt andliga inre och förmedlar en omisskännlig smärta och förtvivlan, men också glimtar av ljus och hopp.

Mozart: Fantasi & sonat c-moll – Schumann: Arabesk & Fantasi C-dur

Den här programkommentaren skrev jag till en konsert med Grigory Sokolov i Stockholms Konserthus.

Manuel de Falla El amor Brujo

I samband med ett besök av Gävle Symfoniorkester i Stockholms Konserthus skrev jag den här kommentaren.
Beethoven

Beethoven Pianosonat nr 4 Ess-dur op 7

Programkommentar till en konsert med Jonathan Biss i Konserthuset Stockholm

Mozart: Sonat D-dur, Schubert: Sonat B-dur, Haydn: Sonat Ess-dur, Beethoven: Sonat c-moll

Den här programkommentaren skrev jag till en konsert med András Schiff i Stockholms Konserthus.

Wolfgang Rihm Pianokonsert nr 2

Musik av Wolfgang Rihm (född 1952) får vi sällan får höra i Sverige, trots att han tillhör vår tids allra största. Den här kommentaren skrev jag till en konsert med Kungliga Filharmonikerna där den amerikanske pianisten Tzimon Barto var solist i hans andra pianokonsert.

Bach: Fantasia och fuga g-moll (arr Liszt), Beethoven: Sonat nr 31, Liszt: Études d’exécution transcendante

Den här programkommentaren skrev jag till en konsert med Daniil Trifonov i Stockholms Konserthus.

Virtuost – Bach, Liszt och Beethoven

När den unge pianovirtuosen Daniil Trifonov besökte Stockholms Konserthus hösten 2014 hade han med sig ett program med Bach i arrangemang av Liszt, Beethovens mäktiga sonat opus 111 och Liszts extremt krävande Études d’exécution transcendante.