Ny musik från Blanche till Marie

Featured Video Play Icon

 

Mats Larsson Gothe är en av Sveriges just nu mest hyllade tonsättare och vårens Tonsättarweekend i Stockholms Konserthus ägnas hans musik. Bland mycket annat uruppförs Kungliga Filharmonikernas beställningsverk, tredje symfonin, en fortsättning på hans opera Blanche & Marie som gjorde succé vid premiären under Kulturhuvudstadsåret i Umeå 2014.
Vi träffas i hans tonsättarlya som ligger bara ett stenkast från Odenplan i Stockholm. Samtalet får omedelbart en startpunkt i den nya symfonin.
– Faktum är att den här nya symfonin, om man nu ska kalla den så, i sin helhet bygger på material från Blanche och Marie, säger Mats Larsson Gothe lite överraskande.
Han har blivit mycket uppmärksammad som operatonsättare efter de senaste framgångarna med bland annat Blanche & Marie efter P O Enquists roman, men också Silverfågeln om Jussi Björling med libretto av Greta Sundberg efter Yrsa Stenius bok Tills vingen brister. Men vårens Tonsättarweekend visar att hans produktion omfattar så mycket mer.
– Det här nya stycket är en färd genom ett ständigt föränderligt musikaliskt landskap där jag kopplar ihop de delar ur Blanche och Marie som jag är mest förtjust i, säger Mats Larsson Gothe medan han serverar en välsmakande espresso.
Samtidigt är det ett nytt verk, betonar han. Och man behöver varken ha sett eller hört operan för att gå in den nya symfonins stora klangvärld. Under samtalet har vi rört oss till skrivbordet där han visar i partituret hur de olika motiven hämtade ur Blanche och Marie framträder i olika skepnader och skiktas i orkesterns olika instrumentlager.
– Jag har kallat symfonin för ”…de Blanche et Marie…”. Just så, med, tre punkter före och efter. Alltså ”…från Blanche till Marie…”. Men jag är egentligen fortfarande osäker på om det här är min tredje symfoni. Men det är ett symfoniskt verk!
Ytterligare ett projekt som transformerats från opera till konsert, men där även sångare medverkar är The African Prophetess, en kortversion av operan Poet and Prophetess.
– Inför själva finalen i det fyraåriga samarbetet mellan NorrlandsOperan och Cape Town Opera där också Vocal Ensemble Cape Town medverkade, ville man ha en nyskriven opera och valet föll på mig, säger han när vi återvänt till bordet och espresson.
I operan möts svenskt och sydafrikanskt 1700-tal. Librettot skrevs av Michael Williams, som även är chef för Cape Town Opera. Han fick idén att sammanföra två historiska personer, den svenske poeten Bengt Lidner och den sydafrikanska sierskan Jula. De möttes aldrig i verkligheten, men i operan möts de på ett skepp på väg till Kapstaden. Hon ska säljas som slav, han har skickats iväg av sin styvfar som hoppas att den romantiska poeten äntligen ska bli en riktig karl av det hårda slitet på skeppet.
– I The African Prophetess har vi bara behållit de helt afrikanska avsnitten, som är en del av andra akten och hela den tredje. Här får vi uppleva Julas uppenbarelse, som nu inte sker på skeppet utan i Sydafrika. Vi har ändrat lite i librettot, men musiken är intakt i de delar som överförts från Poet and Prophetess till The African Prophetess. Jag har inte gjort några nya övergångar eller lagt till delar, säger Mats Larsson Gothe och demonstrerar samtidigt det speciella klickljud som är typiskt för det afrikanska språket xhosa. Mats Larsson Gothes The African Prophetess har premiär på NorrlandsOperan den 7 april och görs vid Tonsättarweekenden i Stockholms Konserthus kvällen därpå.
– Tyvärr kommer jag inte att kunna vara på plats i Umeå på premiärkvällen, konstaterar han.
I somras fyllde Mats Larsson Gothe femtio och har varit tonsättare på heltid i tjugo år. Musiken kom till honom genom frikyrkan. Hans far var pastor inom Missionsförbundet där musiken var viktig och vid nio fick Mats börja spela i brassbandet i Torsby, dit familjen hade flyttat från Lammhult. När jag pratade med honom för ett halvår sedan berättade han om hur en helt ny värld då öppnade sig för honom.
Samtidigt hade hans liv kunnat ta en helt annan riktning. När familjens Gotlandsgård med anor från 1860-talet behövde någon som tog över efter morbrodern, var det naturligt att det skulle bli Mats.
– Jag har levt med gården i hela mitt liv och kan mjölka kor och det mesta som görs på ett lantbruk. Men den världen är inget för mig. I kombination med det frireligiösa som också varit ett påtagligt inslag har det varit något av en kamp att frigöra mig från de olika krav som jag känt varit väldigt starka. Men jag ville leva ett mänskligt rikare liv än det känslomässigt återhållna jag upplevt omkring mig, som varit väldigt kargt.
När man hör Mats Larsson Gothes musik slås man också av de starka emotionella uttrycken. Epilogos för cello och piano som inleder söndagens kammarmusikkonsert inleds explosivt och pendlar mellan innerlig intensitet, dramatiska utfall och frenetisk energi.
– Det är en hommage till Anders Eliasson som var väldigt betydelsefull för mig. Han kunde vara väldigt rak och hetsig, men vi blev nära vänner och kände stor respekt för varandra. Jag skrev det direkt efter Poet and Prophetess, därför heter det Epilogos, och kanaliserar samtidigt den utmattning jag drabbades av efter arbetet med operan, säger Mats.
Att skriva i mindre format, innebär det också ett annat tillvägagångssätt, en annan metod, undrar jag. Mats Larsson Gothe ser först lite undrande ut, men går sedan fram till pianot.
– Allt börjar faktiskt här. Det spelar ingen roll om det handlar om opera, symfoniska verk eller kammarmusik. Även när jag skriver ett orkesterstycke eller en opera börjar jag med att göra ett klaverutdrag.
Mats Larsson Gothe tar fram klaverutdraget till Blanche och Marie och beskriver med precision hur han arbetat med att mejsla ut kontrapunktiken och fått musiken att växa ur enskilda motiv och teman.
– Jag kan förklara var takt, varje detalj i varje stycke, säger han.
Musikens inre logik och måste hålla. Gör den inte det, kan inga orkestreringsknep eller förställningskonster i världen rädda den.
Mats Larsson Gothes musik behöver inte räddas. Den ska upplevas.
Göran Persson

ShareDela sidan: