Marina Abramović och musiken

Featured Video Play Icon

 

För konstnären Marina Abramović är tiden i högsta grad en angelägen dimension. Inte för att vi ska hinna med mer i vår utmätta tid. Utan tvärtom, att låta händelser sträcka ut, vara långsamma, är en förutsättning för att kunna uppnå vissa tillstånd, menar hon.

Musik är också beroende av tid. På ett sätt är musik till och med en form av tid. I alla fall är det gestaltningar som utspelar sig i tiden. I flera av sina samarbeten på senare tid lyfter Marina Abramović fram musikens betydelse för en genuin och ostörd andlig närvaro utan att vara religiös.

Tillsammans med pianisten Igor Levit angav hon förutsättningarna inför ett framförande av Bachs Goldbergvariationer i New York. Innan publiken intog sina platser i konsertlokalen fick de ge ifrån sig telefon, klocka, dator eller annat som kunde meddela tid eller skicka in signaler utifrån. Därefter fick var och en, även pianisten, sätta på sig hörlurar som stängde ute allt ljud under trettio minuter före konserten. De som rapporterat från konserten säger att upplevelsen av Bachs musik blev ytterligt stark.

– Jag ger publiken möjlighet att verkligen förbereda sig för att lyssna på riktigt, säger Marina Abramović.

Exakt vad som kommer att ske i Eric Ericsonhallen (Skeppsholmskyrkan) 27 februari till 5 mars när hennes nya The Cleaner tar plats vet ingen. Mer än att Marina Abramović själv och ett stort antal körer kommer att delta och sjunga sin egen repertoar som sträcker sig från barockmusik och Bulgariska folksånger till populärmusik och klassisk körrepertoar. Sången ska bilda ett ljudlandskap som pågår utan uppehåll sju dagar i sträck, under de tider som museet är öppet.

Och i likhet med konserten i New York kommer ALLA att få ge ifrån sig mobiltelefon, kamera, dator och annat som kan hålla kontakt med yttervärlden. Det kan bli en befriande stund för många som fastnat i beteendeträsket att konstant kolla i telefonen efter uppdateringar.

Men det här är bara en del av Abramović mångbottnade och gränsöverskridande konstnärskap. Hon korsar gränserna mellan konst och teater, kollektiva ritualer och det egna jaget. Genom att utsätta sig själv prövar hon underförstådda gränser som ett sätt att bli fri från rädslan, säger hon.

Med skrämmande klarhet har hon visat hur svag respekten för den andre är, och hur lätt det är att överskrida en annan människas fysiska integritet. I sin berömda performance Rhytm 0 placerade Abramović 72 föremål på ett bord med instruktionen ”kan användas på mig efter behag”. Där fanns bröd, vin, fjädrar, en bok och annat mjukt. Men också knivar, kedjor, saxar och en pistol med en kula. Besökare bar omkring på henne, rev av hennes kläder, skar henne blodig med sax och knivar. En person laddade pistolen och ville få henne att skjuta mot sig själv.

Den stora retrospektiven på Moderna Museet i Stockholm, den första någonsin i Europa, är utan tvivel en av de verkligt stora konsthändelserna under 2017.

Göran Persson

 

ShareDela sidan: