Kategori: Blogg

Betydelsen av Chopin

Lördagskväll och jag sitter lite lojt och zappar. Till dokumentära stadsbilder hör jag plötsligt Chopins g-mollballad. Det visar sig vara ett ”musik special” om balladens betydelse för olika människor. Det är både gripande och spännande. Finns på svtplay till den 9 februari. Kan inte låta bli att tänka på hur många timmar jag själv lagt ner på det här stycket som jag aldrig lyckades övervinna speltekniskt, men som ändå haft stor betydelse. Mot slutet spelar den brittiske pianisten Stephen Hough hela balladen. Det har jag inte lyckats hitta på Youtube, däremot en Chopinvals. Jag gillar Houg. Han är lite av en modern renässansmänniska. Förutom att vara pianist i världsklass ägnar han sig åt konst, ett rum i bostaden i Norra London har han gjort om till ateljé där han har sina stafflier och penslar. Dessutom både twittrar och bloggar han. För inte så länge sedan besökte han Stockholms Konserthus med ett program som bara bestod av udda sonater, bland annat en av honom själv. Inför den konserten gjorde jag en mailintervju med honom för Konserthusets tidning Lyssna.

Om Wes Andersons Moonrise Kingdom och lite Mikael Haneke

Såg Wes Andersons underbara film Moorise Kingdom i helgen. Ett slags Romeo och Julia-berättelse som utspelar sig på ett amerikanskt scoutläger sommarlovet 1965. Redan i en tidig scen lägger man märke till musiken. Först Brittens The young Person’s Guide to the Orchestra. Och Brittens musik återkommer genom hela filmen. Jag kunde inte låta bli att kolla upp varför, och i en intervju berättar Wes Anderson att Brittens musik följt honom ända sedan han i tioårsåldern tillsammans med en äldre bror var med i en skoluppsättning av barnoperan Noye’s Fludde. Och nu är det som om Anderson gjort en film till Brittens musik. Men här finns också annan musik som gör starka avtryck, av Hank Williams, Leonard Bernstein och andra. Moonrise Kingdom nominerades till bästa utländska film vid Guldbaggegalan i år. Vann gjorde däremot en film av en annan regissör med musikkänsla, Mikael Haneke. Hans Guldbaggevinnande Amour har jag inte sett, däremot den helt fantastiska Pianisten med Isabelle Huppert i rollen som den sexuellt skruvade pianolärarinnan. Till musik av Schubert utspelar sig ett relationsdrama med inslag av sadomasochism. Haneke har också gjort en omtalad uppsättning av Mozarts Don Giovanni som jag såg på Bastiljoperan i våras.

Angela Hewitt

Kanadensiska pianisten Angela Hewitt har alltid haft en särskilt fokus på Bach. Hennes inspelningar på skivmärket Hyperion omfattar i stort sett allt han komponerat för klaver. Ett projekt som tagit över tio år och fick den brittiska tidningen The Guardian att utbrista ”vår tids främsta Bach-pianist”. Ju mer Angela Hewitt har ägnat sig åt Bach har intresset och fascinationen för hans musik växt. Läs min intervju för Konserthusets tidning Lyssna här.

Yuja Wang i Konserthuset

Det finns många som kan spela fort på piano. Men inte många kan göra det med finess. Men det gör Yuja Wang. Hon infriade alla mina förväntningar och formade till och med Skrjabins absint-deliriska sjätte pianosonat till makalös och faktiskt sammanhängande musik. Hon separerade klangerna och mejslade ut tidsskikten till parallella skeenden som gav klarhet åt musiken, utan att göra det till pedagogik eller skriva någon lyssnare på näsan. Se och hör henne här i György Ligetis grymt krävande Fanfares & Der Zauberlehrling. Läs också gärna min intervju med Ligeti.