New York Uppsala

Under slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet var New York en stad i förfall. Hus stora som kvarter stod tomma. Fasaderna var på väg att rämna och fönstren igensatta av ett tjockt lager grått damm. Den tidigare verksamheten, vad det nu kan ha varit, hade lagt ner eller flyttat vidare till någon mindre farlig del av staden och lämnat möjligheterna för andra att ta över.

Hyrorna var låga, lokalerna stora och friheten total. De som tog över de väldiga loftvåningarna var konstnärer, poeter, författare, filmare, fotografer, musiker och tonsättare. Att de skulle förvandla New York till ett myllrande kulturellt världscentrum var de ännu bara vagt medvetna om.

I sin bok Just Kids beskriver Patti Smith stämningen. Hon skildrar livet på Chelsea Hotel där hon möter Janis Joplin, dramatikern, skådisen och regissören Sam Shepard, Salvador Dalí, Jimi Hendrix och beatpoeten Allen Ginsberg. Bara några kvarter därifrån var Arthur Russell producent på The Kitchen, när han inte ackompanjerade just Allen Ginsburg på sin cello, spelade trummor tillsammans med Laurie Anderson eller drev något musikaliskt projekt med Philip Glass.

The Kitchen blev ett centrum för det nya där barriärerna mellan olika konstformer upphörde. Populärkultur, experimentell konst, performance, video, avantgardistisk koreografi samsades på samma scener. Det var konst för konstens egen skull och ibland spelade de bara för varandra. Andra gånger visste ingen vad som skulle hända, men de kunde efter föreställningen lämna lokalen som en förändrad människa.

Philip Glass och Laurie Anderson var starka profiler. De är fortfarande verksamma på The Kitchen, liksom den nästan fyrtio år yngre Bryce Dessner som vi hörde Kronoskvartetten spela vid sitt senaste besök i Uppsala.  Andra som på senare år haft stort inflytande på New Yorks musikaliska och konstnärliga ”kök” är Nico Muhly, som besökte Uppsala Konsert & Konsert i samband med The Whale Watching Tour.

Den minimalistiske urfadern Terry Riley flyttade till New York 1965, året efter uruppförandet av hans banbrytande In C. Där inledde han ett samarbete med Jon Hassell som kommit tillbaka till USA efter några år i Europa, där han studerat komposition för Karlheinz Stockhausen i Köln.

Både Riley och Hassell har vi kunnat se och höra i Uppsala Konsert & Kongress, dock inte tillsammans. Liksom Laurie Anderson och Philip Glass. Arthur Russell dog i Aids 1992, men han fanns andligen med när Arthur’s Landing tog mark i Uppsala Konsert & Kongress för några år sedan. Direktförbindelsen med New Yorks kulturella kraftcentrum är viktig och kommer att vara en del av den fortsatta utvecklingen även i framtiden.

Nyskapande är ett viktigt ledord för Uppsala Konsert & Kongress. Det handlar ibland om att hitta nya spår. Som när Lennart Åberg bjuder in till nya möten i en serie konserter under rubriken Meeting Points. Eller konsertserien Brus som etablerat sig som en av de viktigaste scenerna för experimentell konst och annorlunda uttryck där våra mest innovativa konstnärer inom olika fält får möjlighet att hitta nya sammanhang och en ny publik.

Och vi släpper inte taget om New York! Redan i vår får vi möjlighet att uppleva legendariska Bang On A Can All-Stars som tar oss vidare till nya musikaliska territorier, den här gången inspirerad av legenderna och musiken från Appalacherna.

Göran Persson