Intervju med pianisten Stephen Hough

Han gillar livliga diskussioner, plommonstop och att hitta oväntade förbindelser mellan till synes helt olika tonsättare. Han har en egen blogg, skriver insiktsfulla essäer som han publicerar på sin egen hemsida och använder dessutom Twitter för att kommunicera med omvärlden när han är ute på sina konsertturnéer. Pianisten Stephen Hough är en av musikvärlden mest karaktärsfulla och inflytelserika musiker. Med osviklig känsla och uppfinningsrikedom tar han här med publiken på ett konsertäventyr med sonaten i centrum.

– Jag ville göra ett program med märkliga sonater. Bland de jag valt följer ingen ett normalt sonatmönster! Månskenssonaten börjar med en improvisation som övergår i andra satsens bekymmerslösa menuett, som i sin tur utgör en skarp kontrast både till inledningen och till sista satsens rasande arpeggion, säger Stephen Hough.

Sonaten har genom seklerna behållit sin position som en viktig form för musik utan ord, men den kan ta sig många olika skepnader. Ibland kan den vara hyperventilerande, extatisk och crazy som hos Skrjabin, eller majestätiskt virtuos som hos Liszt.

– Ja, och både Liszts h-mollsonat och Skjrabins femte börjar och slutar med samma material. Skrjabins med skrikande attacker i diskanten, Liszts med en mjuk glidning ner i basregistret. Jag älskar verkligen termen sonat, den är flexibel och sammanfattar ändå formens enhetlighet och allvar, säger Stephen Hough i ett mail från Australien där han ger konserter när det här skrivs.

Hough är något av en modern renässansmänniska. Förutom att vara pianist i världsklass ägnar han sig även åt konst, ett rum i bostaden i Norra London har han gjort om till ateljé där han har sina stafflier och penslar. Förra året deltog han i ett seminarium i Oxford där man diskuterade hur matematik och musik hänger ihop. Under senare år har Hough även börjat komponera, men betraktar det ännu inte som någon huvudsysselsättning även om verklistan redan omfattar en mässa till Westminster Abbey i London, en trio till medlemmar ur Berliner Filharmoniker och en samling sånger. Han har också skrivit en sonat för piano som han kommer att spela vid den här konserten.

En bekräftelse på sin oerhörda kapacitet fick Stephen Hough 2001 när han tog emot MacArthur Foundation Fellowship, ett pris som ibland kallas för ”Genius Award”, ”Genipriset”. En utmärkelse som ges till ovanliga och kreativa människor som drivs av en individuell strävan att upptäcka och sprida kunskap och bidra till ett bättre samhälle.

Däremot vill han inte överbetona betydelsen av utommusikaliska erfarenheter för att skapa stor musik.

– Det finns mycket framstående pianister och andra musiker som inte har några intressens alls utanför partitur och toner medan somliga inspireras av exempelvis annan konst. Det som överskuggar allt, är den energi du måste ha som solist för att kunna blixtra vid varje konsert och aldrig någonsin bli uttråkad eller blasé.