Intervju med Angela Hewitt

Som barn dansade hon till Bach och spelade hans musik på blockflöjt och fiol. I dag är hon en av världens mest kända och respekterade konsertpianister. Och Bach är fortfarande en trogen följeslagare. Det handlar om den kanadensiska pianisten Angela Hewitt.

Hon bor numera i London men har fortfarande trådarna kvar till Kanada, dessutom tillbringar hon delar av året i italienska Umbrien där hon den här sommaren för sjunde året i följd genomförde sin Trasimeno Music Festival i staden Magione. Förutom inbjudna musiker har hon själv gjort sju konserter på åtta dagar. Dessutom agerat som värdinna för festivalen.

Angela Hewitt är med andra ord mångsidig och hennes repertoar är bred och sträcker sig från tidig musik till nutida. Hon framträder regelbundet med de flesta ledande orkestrarna runt om i världen och har gett konserter i såväl Carnegie Hall i New York som Concertgebouw i Amsterdam.

Men alltid har hon haft ett särskilt fokus på Johann Sebastian Bach. 1985 vann hon Toronto International Bach Piano Competition och hennes inspelningar på skivmärket Hyperion omfattar i stort sett allt han komponerat för klaver. Ett projekt som tagit över tio år och fick den brittiska tidningen The Guardian att utbrista ”vår tids främsta Bach-pianist” och tidskriften The Gramophone att utse henne till Artist of the Year.

– Jag väste upp med Bach, min far var organist i katedralen i Ottawa. En tjänst han hade i 50 år! säger Angela. Bachs musik fanns hela tiden omkring mig i en eller annan form och jag lärde mig att älska dramatiken och spänningen, glädjen och melodiernas skönhet, strukturen, hur han bearbetar teman. Och inte minst det dansanta draget som är närvarande i nästan all hans musik.

Ju mer Angela Hewitt har ägnat sig åt Bach har intresset och fascinationen för hans musik bara växt. Vi kommer in på ornamenten i hans musik. Alla små drillar och olika sorters förslag som kryddar de melodiska linjerna och ger så mycket av karaktären i musiken. Hon berättar att hon omsorgsfullt har studerat hur olika ornament spelades under Bachs egen tid, men att hon också anpassar sitt spelsätt till de moderna instrument hon använder.

– En del ornament är helt enkelt inte lika lyckade på ett modernt piano eftersom det har förmågan att låta en ton klinga ganska länge, medan den på en cembalo, som Bach spelade på, dog ut om du inte lät drillen fortsätta, säger Angela.

Hon lyssnar ofta på olika cembalister som framför Bach, fler än hon lyssnar på andra pianister, för att få en uppfattning av de melodiska utsmyckningarna. Men sedan gör hon i slutänden alltid sin egen tolkning. Hon säger också att hon lärt sig mycket om interpretation och ornament genom att noggrant studera musik av andra samtida kompositörer, som François Couperin och Jean-Philippe Rameau.

Under åren med det omfattande inspelningsarbetet av Bachs samlade verk för piano kände Hewitt att resultatet blev allt bättre för varje ny inspelning. Hon upptäckte mer och mer i musiken som hon kunde uttrycka med sitt spel. I samband med Bachs Das Wohltemperierte Klavier ägnade hon flera år åt de fyrtioåtta preludierna och fugorna där varje tema, varje fras studerades och memorerades.  Just de fanns också med när hon för fyra år sedan inledde sin 14 månader långa ”Bach World Tour!”

Men hon har fortfarande en stor Bach-utmaning kvar.

– Kunst der Fuge! Men den ska jag göra både på konsert och spela in. Ett projekt jag kommer att påbörja nästa år och som ska pågå i två år. Det är en stor sak för mig! Och jag är övertygad om att jag kommer att upptäcka ännu mer av Bachs konst! säger hon.

Men Angela Hewitts repertoar består av mycket mer än Bach. Den här säsongen har hon bland mycket annat tre soloaftnar i Wigmore Hall i London inbokade med uteslutande fransk musik. Och samtidigt som vi utväxlar några mail är hon i full färd att packa väskan med noter för att resa till Berlin och spela in musik av Robert Schumann. Hon meddelar att schemat visserligen är tajt, men att hon gärna vill berätta lite om tankarna kring sitt program vid konserten i Stockholm, som har ett tydligt franskt stråk. Varje avdelning börjar med en av Bachs franska sviter som följs av musik av Claude Debussy och i första avdelningen även Gabriel Fauré.

– Jag ville skapa en mix av just de franska sviterna – som jag också ska göra vid en konsert i Melbourne – och ett par favoriter av Debussy som jag snart ska spela in på CD och som även ingår i de program jag gör i Wigmore Hall. Det är en härlig kombination! De Debussystycken jag kommer att spela är ju också är sviter, Suite bergamasque (som innehåller den kända Clair de lune) och Pour le piano och båda innehåller barock-titlar som Prelude, Sarabande, Menuet, Toccata och Passepied som också Bach använde sig av. Faurés Ballade har dessutom alltid varit en av mina favoriter. Jag lärde in den när jag var  15 år, nästa år ska jag spela in den på skiva.

Bach går väldigt bra ihop med fransk musik. För båda kräver största klarhet och ett poetiskt tilltal i spelet, konstaterar Angela Hewitt.